Ja, just det, jag lade den att svalna och dagen därpå började jag med att slipa bort lite skägg från den.
Sedan gjorde jag något som jag inte så ofta gör, nämligen prövade en grej innan jag skulle göra den på riktigt. Prövade att göra ett öga, och jag hade faktiskt ett dorn jag själv tillverkat för länge sedan som passade bra. Kommer inte ihåg varför jag tillverkade det där dornet, men mest troligt för att göra just ett öga, eller mittenpartiet av en blomma typ prästkrage. Pupillen försänkte jag med ett annat dorn. Det såg bra ut.
Smidde sedan öppningen så bra den bara kunde bli för att skapa goda förutsättningar för nästa moment.
Här har jag vinkelslipat loss lite runt fiskens främre del, hvarfor, kommer inte ihåg, men jag tror att jag gjorde det därför att jag var nervös för att börja med nästa moment på öppnar-delen. Då kan det vara skönt att koppla av med lite grovjobb innan finliret.
Här har jag nog spenderat 20 minuter på att fila på smågrejer. Ja, jag filade på öppnar-delen eftersom den inte var tillfredsställande symmetrisk, samt småduttade lite på fenorna.
Mera småfilande här och där, på området längst bak på fenorna och övergången till öppnar-delen. Som ni ser är öppnardelens centrum förskjutet till vänster, det kliar i hela mig när jag ser det på bilden! Jag såg det ju då också jag ville kompensera för det i samband med att jag försänkte den lilla klacken eller vad man ska kalla det. Jag ville även knuffa på det lite tjockare partiet på ringen strax till höger om fiskens stjärt när jag försänkte klacken.
Nu har det hänt grejer! Klacken är försänkt, asymmetrierna har jag rätat upp med hjälp av försänkningen och öppnardelen är faktiskt mer eller mindre helt symmetrisk, men eftersom materialet har vrängts lite så faller en del i lite mer skugga, det är därför det ser lite skevt ut strax över 2:ans översta krök. Det blir så när man slår något över hornet, som ju är formad som en strut.
Men jag tog beslutet att inte försöka kompensera för den lilla vrängningen eftersom jag tyckte att helheten såg utmärkt ut och det skulle bara bli sämre om jag gav mig på det igen.
Just i det här momentet såg jag klart och tydligt: "det här kommer att se bra ut". Vilken glädje!
Det händer absolut inte med allt jag gör, sist det hände så tydligt var när jag gjorde min första manet. Jag hade gjort klockan och bunten med tentakler, satte klockan på tentaklerna och KLONG! Jag såg att det skulle bli bra, det var komplett, fullbordat!
Äta lunch innan sommarpratare. Denna dag utan en man som heter Ove. Tråkigt. Nästan exakt samma mat som igår, men den goda cole slaw:en utbytt mot för gammal brieost.
Äntligen kunde jag kapa loss fisken och göra dess tratt-mun! En befrielse! Det innebär nämligen att jag kunde lägga in den i elden med munnen först och hålla den med tång i öppnar-delen som därmed i princip inte behövde hettas upp och därmed inte riskerade att tappa formen eller brinna upp.
Och sen - ögat. En svettig passus, skarpt läge. Men det blev utmärkt, utmärkt försänkt, utmärkt placerat, jättenöjd. Jag älskar hur järnet sväller ut när man försänker, jag placerade medvetet försänkningen så att järnet över ögat skulle svälla ut en smula och skapa en liten ögonbrynsbåge eller vad man ska kalla det. På bilden ovan ser ni att fiskens övre sida är helt platt, och nedan har den fått en liten kurva som enligt mig gör stor skillnad. Älskar dess trattiga lilla mun och stirrande öga! Hohohoho! Skaparglädje!
Tycker också det är så roligt att en person får en idé, förklarar den för mig och sedan kan jag smida den personens idé. Det är skumt! Kul! Jag har ätit en chokladpralin! Kanske är lite överpeppad på grund av socker men hörrni, håll med om att det är en spexig del av att vara människa. Jag hade aldrig kommit på att jag skulle smida en sådan här fisk själv och det hade ju varit synd och skam om den aldrig blivit smidd, så fin som den blev.
Här har jag slipat om fiskens mun eftersom jag insåg att det inte alls passade att ha en del på fisken synligt handsmidd, med synliga hammarslag. Jag har slipat fiskens kanter i omgångar under hela processen och efter hand i samband med att jag ändå värmt den för att kunna göra någon annan del i processen så har jag försiktigt arbetat bort spåren av slipskivan. Munnen smidde jag dock med eftertyck för hand och det blev som sagt inte bra. Så jag slipade om munnen och bearbetade den sedan väldigt försiktigt med en hammare med mjukt rundad ban för att sudda ut slipmärkena.
Sedan varmhögg jag de resterande inre linjerna.
Färdig! Så gott som i varje fall, idag har jag borstat den och lackat den, nu hänger den på tork i väntan på att skickas iväg. Jag är väldigt nöjd med den, jag kommer att skicka iväg den utan minsta ångest över någon detalj som jag egentligen hade velat räta till. För mig är den perfekt!
Och i morgon ska jagGÅ PÅVERNISSAGE VAVAVAVA!!! MAN KAN SÄGA ATT JAG SKA GÅ PÅ MITT FÖRSTA VERNISSAGE MED MIG SJÄLV SOM UTSTÄLLARE! Jag är faktiskt så himla, jämra glad över att jag fick vara med, det känns betydelsefullt. Ooohhhh. Där ebbade den sista sockerinducerade energin ut och jag ska söka vila. Godnatt!
Ja, just det, nedlagd tid, två timmar och tjugo minuter i renodlad arbetstid, fast i själva verket med allt fluff inräknat säkert snarare uppemot fyra timmar. Nåja, intressant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar