"Ja, det är lite som ofrivillig sädesavgång" sa jag. När Smeden inte omedelbart tog emot den oklanderliga logiken i denna association så förklarade jag att jag precis hade tittat på klockan och insett att den snart var sju på kvällen. Jag trodde att den var fyra på eftermiddagen, ungefär. Fylldes av en mild skam och undrade vad fan som hade hänt. Vad det nu än var som hade hänt så låg det utom min kontroll, som en autobiologisk exkretion om natten.
Förmiddagen spenderades med att arbeta sig förbi den kroppsliga chocken av att vara vaken till 03 och sedan gå upp 07:30 och sedan genomlida en KRAFTFULL ångest på grund av att inte veta om stagen jag gjorde passade, om det såg bra ut, om borrhålen var stora nog, om jag hade lackat stagen ordentligt, om fästena var raka nog, om svetsfogen syntes för mycket, etc.
Men timmarna gick och långsamt rann ångesten av mig i samma takt som kaffet rann ner i huvudet på mig. Jag påbörjade ett lättjefullt jobb åt en verkstadssnubbe som ville ha några krokar till sin verkstad. Jag hade sparat lite på det här jobbet för att kunna ägna mig åt det i lugn och ro som återhämtning och rekreation efter all stress och ångest. Jag visste att jag behärskade alla momenten och verkstadssnubben hade den goda smaken att välja den dyrare varianten av de kostnadsförslag jag hade gjort åt honom, det vill säga: jag kunde lägga ner tid och omsorg i hantverket.
Till exempel roade jag mig med att klyva materialet varmt istället för att kapa det med vinkelslip. Jag gillar att klyva varmt, det ger mig en mysig känsla i tänderna. Hvarfor? Vet ej. Det ser bara så tjusigt ut och det är roligt hur materialet ger med sig. Kan inte jämföra det med någonting annat, det fyller mig bara med en genuin tillfredsställelse.
Har börjat använda handslägga när jag klyver, tyngre men går fortare.
Fasade kanterna onödigt noggrant, fodifafafa, fo fi fa-fa-fa-fa, sjunga för sig själv.
Det ser nästan ut som choklad med de där rutorna.
Sedan försänkte jag även skruvhålen varmt, även detta något som fyller mig med tillfredsställelse även om vänsterhanden hart när brinner upp om man inte passar sig.
........ Vad fan..... SKREKK!!! Ville han ha fyra skruvhål??!!?
Nåja, ville han inte ha det så gör jag nya, så kan han få bitarna ovan som en bonus. Kan funka som en lättsam variant av det där sällskapsspelet..... Med brickor som man kunde bygga banor med och sedan riva. Kommer ej ihåg. Är sjukt trött. Fortsättning följer. Kom inte så mycket längre med krokarna idag pga. behövde också göra en skål, lång historia. Fortsättning följer där med.
Men jag älskar hur som helst att göra saker i långa räckor, samma princip som med nyckelringarna. Man slipper fippla med småbitar i ässjan, lätt att hantera, man spar på kapskivor, det känns effektivt att i slutskedet bara vicka isär bitarna och så vips så står man med ett gäng näst intill färdiga grejer i handen.
Annars så ligger ortoceratiten ute för att bli lite rostig, ska putsa den försiktigt sen och vill att den ska få en rödaktig ton. Fast den kanske behöver få lite syra hälld på sig eller så. Ska fråga Smeden hur man får saker att rosta snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar