migrän, cirklar på olika sätt

Ska göra ett stativ åt en grill. Lider för närvarande av ett ohyggligt dåligt verkstadssjälvförtroende, och har fastnat i något slags katastroftänkande. Värsta scenariot är att något helt enkelt inte ska gå att lösa rent tekniskt, och jag måste höra av mig till vem jag nu ska göra saker åt och säga att det inte går.
Att jag sa ja men det gick inte, dubbelfail. Ångest.

Därför var det extra viktigt att inte ta bilen utan att cykla. Man blir hungrig av att jobba i smedjan så då äter man mycket. Och jag är som bekant kraftigt överviktig, ja ett fläskberg faktiskt, så om jag inte cyklar så får jag..... Ångest.
Hur kan man förresten vara trind när man cyklar en och en halv mil om dagen samt står och hamrar flera timmar om dagen samt nästan aldrig sitter ner? Det är en gåta. Så jag räknade alla kalorier jag åt varje dag i flera veckor och enligt de beräkningarna borde jag vara slank som en kopparödla. Men jag är tjock!!! Varför är jag tjock!!!????
Med dessa glada och vänliga tankar om mig själv tejpade jag fast paketet med grillgallret på cykeln och trampade iväg. Jag kunde inte ha hörluren på höger öra för där inne jäser sedan ett par veckor en inflammation som blir värre av att stängas in. Detta är ett problem när man jobbar i en verkstad och måste ha hörselkåpor. Men jag ser framtiden an med ljusa förhoppningar om att snart bli döv på sagda öra, då kan jag fylla igen det med cement och på så vis slippa de ständiga inflammationerna.
Ja, så att. Fet, gnällig och sjuk person cyklar som torrt skinn. Försöker njuta av diverse saker, tex vårsol och vatten.

Spenderade dagen med att försöka göra en cirkel. Fick migrän. Stod sedan på verkstadsbordet, pressade händerna mot huvudet och tittade ner på hur Den unge Öländske älskaren bit för bit jagade undan alla ojämnheter från min skeva, fula rundel. Tills den blev en perfekt cirkel. Mitt garnityr sänkte sig vällustigt ned i symmetrins överdådiga bubbelpool samtidigt som hjärnan frättes något av den klorhaltiga självförebråelsen.


Sedan cyklade jag hem, kräktes och spolade huvudet i varmt vatten i en timme. Migränen lämnade min kropp i samma takt som mitt högra öra fylldes av var.

Jämförelsevis räknar jag ändå denna dag till en av de bättre.

CARPE DIEM!