torsdag 10 mars 2016

Anemon

Gjorde sjögurkor vid något tillfälle, i sensomras eller möjligtvis höstas. En av sjögurkorna svetsade jag fast i en skål. Såg oerhört obscent ut. Men jag gillar den, tycker faktiskt på riktigt att den är fin. Men förstår att man ej vill köpa något som ser ut som en blandning mellan en penis, en sjögurka och en elefantsnabel. 
Träffades en kväll när jag skulle sova av några partiklar av rå kreativitet, vilka passerar rakt igenom jorden med jämna mellanrum likt neutrino. Om någon inte lyckas stoppa huvudet i vägen, vilket i detta fallet var precis vad som hände. PING!!!!! (Ja, med fem utropstecken)
Så visste jag på mindre än en sekund precis vad jag skulle göra. 
Skulle stuka den överblivna sjögurkan i fjäderhammaren, dorna upp ett hål i dess övre del.  



Skulle smida ut många små tentakler, i varierande storlek. 
Skulle borra upp ett hål i ett plattjärn med samma diameter som det dornade hålet i sjögurkans topp. 
Skulle trycka in de små tentaklerna i hålet i plattjärnet tills det var fullt. Då skulle jag svetsa ihop de små tentaklerna. 





 Skulle svetsa på ett skaft




Skulle borra ett hål genom hela sjögurkans kropp. Skulle borra upp hålet större längst upp. 
Skulle trä igenom skaftet med tentakelklasen när den var varm och sedan dunka sjögurkan i skruvstycket så att tentakelklasen skulle forma sig efter det dornade hålet, det sista lilla som krävdes för att få det att sluta tätt och se bra ut. Så att det skulle se ut som om delarna satt ihop naturligt, inga luftspalter eller svetsfogar skulle sticka upp över kanten. 



Skulle fixera pinnen med tentakelklasen med ett hårt grepp och sedan sätta en svetspunkt. Kapa av pinnen, svetsa igen och sedan slipa. 





Alla moment radade upp sig för mig på knappt en sekund alltså, sedan hade jag JÄVLITT svårt att sova. Dagen efter genomförde jag det hela och blev jättenöjd. Jätte, jätte jättenöjd. Vissa saker man gör kan man se att de har någon slags kvalité. eller i varje fall ett löfte om framtida kvalité och gångbarhet. Eller nåt i varje fall. Man tycker att den är fin, man älskar den, man har gjort något som man inte har sett någon annan göra. 








P.    S 



Sådär blev för övrigt sjögurkeskålen. Inte alltför tokigt ändå. 

2 kommentarer:

  1. Den här är riktigt spännande, om en kanske svårsåld. Kanske inte.
    Den ser riktugt häftig ut när den fortfarande glöder men slutresultatet blev också iögonfallande. Jag undrar hur du fått till färgen..
    Viiiide

    SvaraRadera
  2. Ja, mycket svårsåld :) Har tagit hem den till mig och tycker rätt bra om den trots att den är lite, öh, äcklig?
    Lite konstigt, jag avskyr nästan alla saker jag gör såfort de är klara, men den här gillar jag fortfarande.

    Färgen är flera lager av vanlig sprayfärg, men jag sprayade medan järnet var varmt så då klumpar färgen ihop sig och blir kornig. Sedan har jag cirka 800 lager klarlack ovanpå!

    SvaraRadera