Har också en innestående belöning sedan förra veckan wadköping anemon stipendie allt det där. Väntade dock för länge med punkt 7 så nu är jag så jävla trött att jag ej orkar gotta mig åt belöningen!!!
Tog också examen från min knäppkurs i onsdags, jag har alltså gjort många bra saker på sistone som alla skapat potentiella belöningsscenarier men jag har ej kommit dit än alltså. Eller, i och för sig belönade jag mig i torsdags - nej det gjorde jag inte, i torsdags tröstade jag mig själv pga. gråtande och elände och sådant, en skopa chokladlakrits och del 1 av dokumentären om Ra och Thor Heyerdahl. Den var underbar när man väl vant sig vid det sävliga tempot. Jag ser fram emot nästa gång jag blir ledsen och utarmad, för då blir det en till skopa chokladlakrits och del 2 av dokumentären.
Punkt nummer 2, göra två skålar till örtagården i Blekinge skärgård. Är det inte knäppt att de blev exakt lika stora? Ja, visst utgick jag från två plåtrundlar med samma diameter, men ändå? De är fortfarande skålade för hand och jag jämförde dem bara med ögonmått när de stod bredvid varandra.
Slipar kanterna efteråt för jag tycket att det är fint när de är försiktigtvis metallrena. Borstade sedan kanterna med en mässingsborste så de blev en aning rökt-böcklings-gula och sedan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Begick jag förmodligen en handling som skulle få alla svartsmeder där ute att hämta tjäran och fjädrarna, klenade nämligen vårdslöst in mina handsmidda skålar i en kemisk sörja med oljekomponenter.
Nåja, de blev jättefina, ska lägga upp bild på hur ytbehandlingen blev sedan. Är ingen svartsmed som tur är så jag kan bete mig hur jag vill, använda svets till och med.
Blev väldigt glad och nöjd över hur glödskalen lossnade och skapade ljusa fläckar!
Sedan kom jag till slutet av min lista och tänkte att jag skulle cykla hem och ta en tidig eftermiddag (klockan var 17:05). Men jag kunde inte låta bli att i lönndom pröva mässingslod. FNISS!!!
Mässingslodet är som långa och smala pinnar täckta av en yta. De går att svetsa med i pinnsvets, men om man knackar bort ytskiktet kan man smälta ner lodet med hjälp av gassvetsen. Det är lite som att smälta ner glas på järnet, det bildades först små kulor som mest åkte runt. Men om man eldade på ordentligt så fastnade lodet på järnet. Sen råkade jag elda upp lodet, då blev det en gul-vit grynig massa som förmodligen var fruktansvärt giftigt. Hade dock gasmask så ingen skada skedd (i mina luftrör direkt i vart fall).
Gjorde sedan ett försök till och då lyckades jag bra. Det blir väldigt fint, ska visa bild sen. Men jag har fått för mig att det är dyrt och dumt och dåligt i största allmänhet så jag ska inte göra det så mycket. Men lite till, bara loda liiiiiite till, kanske i morgon. Grejen nedan är för övrigt ungefär 4 centimter lång.
Såg för övrigt väldigt smedig ut idag med en klassisk rutig skjorta. Här har jag just begått samma skändliga handling mot min senaste handkultivator, nämligen helt respektlöst påfört kemisk sörja med oljekomponent. Nu ska jag belöna mig själv blixtsnabbt genom att beställa två böcker om maneter, sedan gå ut och parkera om bilen och sedan bums i säng, kliva upp tidigt, göra läxa, cykla till psykolog, prata om midsommartrauma, vänskap, kärlek, sån skit som jag känner nu efter 3 års kraftfullt intensiv terapi. Oj, kan knappt skriva "sån skit" längre eftersom det är en värdering och dessutom raljerande. Man får ej säga sådana saker, då tittar de på en med en sorgsen och ömsint blick. "Kan du säga det där lite mer beskrivande?" säger de sen och då måste man omformulera sig, tex "vänskap, kärlek och dylikt på samma tema som jag tycker är svårt att närma mig på ett tillitsfullt sätt."
"Det där var mycket bättre!" säger de då uppmuntrande.
Ibland känns det som om jag har blivit utsatt för en långsam och vänlig hjärntvätt. Men ja vafan, det kan det väl vara värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar