Slägga och stipendie

Idag har det varit en rätt hektisk dag. Först insåg jag att min kylskåp hade gått sönder över natten. 

Sedan ringde någon från konstfrämjandet och berättade att mina anemoner blivit uttagna att tävla om, eller vad man ska säga, Wadköpingstipendiet. Eller rättare sagt så ringde de och sa att ett av mina tre bidrag hade fått vara med, så då utgick jag från att det var maneterna. De har renderat mest positiva omdömen, och det är de jag själv tycker är bäst. Men det var anemonerna som fått vara med.

Undrar om det berodde på den kassa jävla lackfärgen och att jag fick bränna av den i sista sekund. 

Hm. 

Hm, hm hm. 

Men jag har alltså två saker jag gjort som blivit uttagna till att vara med och tävla om Wadköpingstipendiet. HURRA!! 

Är alltså en alltför klatschig färgläggning till smidets nackdel? Tål att tänkas på. Jag kanske gjorde det för halvdant, antingen psykotiska neonfärger ELLER naturtroget, men inte halvdant? 

Det är alltså dessa två som fick vara med. De ska ställas ut i Wadköping under hela sommaren. Och jag har, som jag har förstått det, chans att vinna ett stipendie på några tusen kronor. 

Ja, så först konstatera att kylskåpet gått sönder, åt en ljummen brie och en kopp kaffe till frukost, sedan möte på arbetsförmedlingen. 

Min arbetsförmedlare är en underbar, fantastisk person. Min nya försäkringshandläggare var en smula skrämmande. Hon verkade tycka att jag gått upp i arbetstid för snabbt, om jag hade klarat av en sådan upptrappning så borde jag klara av ett vanligt jobb. Detta var min tolkning av vad hon sa, jag var dock så stressad att jag kan ha missuppfattat. Men som jag tror att det blev, så ska jag få vara kvar hos Lina till årsskiftet. Detta är väldigt, väldigt skönt! Jag inser att jag har betat av 2/3 av vägen till att jag ska få ett drägligt och hållbart liv. Jag vill hemskt gärna ha ett drägligt och hållbart liv, jag har fått upp en vittring om hur det kan vara och det verkar toppen. 

Annars har jag släggat åt Lina de här dagarna, en förvånansvärt rolig uppgift. Hon ska göra ett räcke till en trapp i Karlslund, där smedjan ligger. 

Först klyvna och sedan försänkta, Smeden har 
tänkt ut hur de ska vara och sedan hållt i 
klyvmejsel och dorn medan jag har släggat. 

Så vips, ett ormbunksblad! Det är alltså 
Smeden som är upphovsperson till de 
härna, jag har bara släggat.  

Det här är min arm, helt jävla sjukt vilka 
muskler jag har fått. Här i och för sig uppe i 
varv efter ett par timmars släggande, 
men ändå.