Hängare i hörnen del II

Inleder med att tillkännage att jag fortfarande inte har hittat ett mer professionellt klingande namn på "rulli-grej", så frågan kvarstår. Jag ska få följa med på studiebesök snart, och hälsa på en smed som ska vara rysligt duktig. Han vet säkert, ska bara lista ut hur jag kan ställa frågan med stoltheten i behåll. Han verkar dessutom bara prata engelska. "Excuse mej, but vatt do jo kall this curly bit?"
Nej, det kan jag ju inte fråga! Vet ju vad den heter på engelska; fishtail scroll. Fan. 

I varje fall: jag jobbade på med alla hängare och skoställ. Det var ett ganska konkret arbete, göra många likadana krokar, göra många likadana skruvplattor. Se till att hängarna till hörnen hade samma form och blev lika stora. 
Man kan ju utgå från två lika långa bitar, men det är ändå en utmaning att börja på rätt ställe, platta ut lika långt, bredda lika mycket, och rulla ihop rullarna lika mycket så att allt ser i varje fall hyfsat symmetriskt ut. 

Så kom dagen då jag var klar och körde ner allt. Min bror som är snickare var på plats för att skruva och greja. Ganska så snart hörde jag det man inte vill höra: "eh, vi har ett problem här...". Jag hade glömt att hörnet inte var 90 grader, utan avskuret längst in. Följaktligen passade inte skostället eftersom jag hade gjort gallret 90 grader i hörnet. Så då var det bara att ta med det upp och göra ett avkapat hörn. Det var rätt pilligt eftersom jag hade använt ett glest armeringsjärn. Men till slut så fick jag ihop det med hjälp av smeden som fick svetsa. Ner till Kalmar igen och......

Nu passade det perfekt. 

NÄR MAN LA DET UPPOCHNER. 

AHRG! FRAG! VAFAN!?

Hur kunde jag vara så slarvig?!? 

Först glömma bort att hörnet inte var ett hörn, och sedan glömma bort att hålla koll på upp och ner? Som ni ser är inte hörnet exakt symmetriskt utan lite skevt. Mamma hade gjort mallar av hörnet i papp som jag använt, men då inte tänkt på att se till att tänka efter före så att skostället skulle hamna med rätt sida upp. 

Nåja. 

Tillbaka upp till Örebro, plocka fram vinkelslipen och skära loss alltihop. Då var dessutom Smeden iväg på semester, så jag fick svetsa ihop det själv. Det var andra eller tredje gången jag svetsade, så att jag inte brände sönder allt eller råkade svetsa mig själv i benet är ett under. Men till slut så fick jag ihop det. 

Lite tur ska man ha också; delarna som fäster mot väggen var exakt så långa i förhållande till golvlisten så att tassen i mitten fortfarande nuddar golv. 

Är på det hela taget nöjd med hur skostället blev, med tanke på att jag som sagt var gjorde det när jag inte hade gjort mycket smide innan. Men någon gång i framtiden har jag tänkt att jag ska byta ut det glesa gallret mot något tätare, mammas klackskor ramlar nästan igenom. 

Kapphängaren var på flera sätt lättare att göra, jag behövde inte ta hänsyn till vare sig lister eller vad som var upp eller ner. Jag är nöjd med hur den blev, och mamma och Hans säger sig också vara nöjda. Man får plats med en hel del jackor och kappor trots att hängaren är ganska liten och nätt. Och jag tycker att det svarta smidet passar fint in med tapeten och det vitmålade taket. 

Jag tycker att kapphängarens infästning mot taket och skoställets tass gör så att det syns att de båda delarna hänger ihop. Och så blir det lite mer symmetriskt, vilket jag tycker är jätteviktigt. Antar att när man lärt sig att göra saker symmetriska så kan man gå vidare till att göra saker osymmetriska, men som fortfarande är fina och känns sköna att titta på. 

Eller så gillar man bara symmetri, helt enkelt. Jag gillar det. Mitt linneskåp ser ut som en tegelvägg. En person i min närhet kallar mig Vik-Hitler. Uuuu va gött att vika handdukar till små rektanglar!