Mer på det kluvna temat

Att klyva saker, det är roligt det! Hittade en smal och fin klyvmejsel på en loppis i Vansbro för fem kronor, sedan klöv jag allt jag kom åt en period. Man kan se att jag höll på att tappa greppet om vad som är ett rimligt antal klyvningar per föremål, även om jag nog fortfarande tycker att den här ljushållaren är fin, med sin spretiga frisyr. Den påminner lite om minionerna i Dumma Mej med sitt försänkta skuvhål som öga. 
Den hamnade sedermera hos min snälla och underbara faster. 

Något jag också klöv något infernaliskt var ett par meter av plattjärn jag hade råkat köpa fel dimension av. Skulle göra fyra stycken gångjärn åt min morbror och för första gången ringa och beställa material. Jag var mycket skör och nervös, bland annat eftersom jag inte var van vid att uttrycka saker i millimeter. Så det gick fel. När jag kom inknallandes genom Gruvans dörrar (gruvan = smedjan) med mitt vobbliga plattjärn i näven tittade Smeden på det och frågade vad jag skulle ha det där slånkiga till. "det blev fel" sa jag ledset. Gångjärn av den dimensionen hade på sin höjd kunnat ge stöd åt någon lättvindig kattlucka. 

Bara att beställa nytt, samt lista ut vad man kunde göra med det vobbliga misstaget. Det blev något träd-liknande att hänga grejer på. Hade Lovecrafts Elder Things för sinnet när jag gjorde hängarna. Med detta menar jag inte att det finns någon större likhet, bara att jag hade dem för sinnet. De beskrivs ju som slemmiga trädstammar med tentakler som fötter och sjöstjärnor som huvuden - vem vill inte ha något sådant för sinnet, menar jag? :)