I skogen

Efter att ha gjort den lilla prinsesskronan fick jag idén att göra något liknande som kunde fungera som ljuslykta. Rättare sagt kom nog inte idén just efter att jag gjort prinsesskronan, den hade funnits där längre i någon slags kreativ halvexistens. Ibland dyker det upp något i sinnet som har en ungefärlig form och funktion, men man vet inte hur man ska foga samman delarna. Nu hade allt fallit på plats - jag visste hur jag skulle göra de små trädliknande figurerna. Efter att ha gjort ett par ljusstakar med rund fot visste jag hur man böjer till en rund form. Smeden hade också lärt mig hur man gör små ljushållare av plåt - check. Jag visste hur man kallnitar OCH jag hade fått lära mig lite om hur man svetsar. Rättare sagt hade jag fått lära mig hur man kan svetsa istället för att varmnita, och det var exakt det som jag behövde kunna för att göra min ihopfantiserade ljuslykta. 

Stuka, bredda, klyva, kapa. Stukabreddaklyvakapa!!! Att massproduktion kunde vara så roligt! Jag fick in ett djävulskt flyt och optimerade processen på ett nördigt och maniskt sätt. Kom på något riktigt smart när det gällde i vilken ordning man skulle klyva upp dem, men jag har glömt det exakta tillvägagångssättet eftersom jag inte hade sinnesnärvaro att skriva upp det. "Äsch, det där är så uppenbart så jag kommer att komma ihåg det" tänker jag ibland. Men jag har lärt mig att man glömmer bort de små detaljerna så nu brukar jag i allmänhet skriva ner dylika procedurer. 

Presto! I skogen. Fundamentet är alltså ett plattjärn som jag har format som en cirkel och sedan nitat ihop. Efter det borrade jag hål i rundeln och sedan svetsade jag fast de små träden. 

Ett mycket viktigt psykologiskt element i den här processen var beröm. Smeden berömde mig och uppmuntrade mig att fortsätta klyva saker besinningslöst. Hon påpekade nyttan av att hitta "sin grej", någonting som man gillar att göra och är bra på att göra. Något som kan bli lite ens egna. Att klyva saker kanske var min grej? 
Jag hade också fått mycket vänligt och uppmuntrande beröm av en amerikansk smed via instagram - alltså....! Så stolt! Att hon råkade vara amerikansk spelade väl egentligen ingen avgörande roll, men ändå, det har en viss klang. "En amerikansk smed". 

Om nu klyverierna är min grej, eller om nu Skogen är vacker eller tråkig får väl tiden utvisa. Men en sak kom jag i varje fall fram till - Skogen är finast om natten. 

Eller som Skogsbrand Edition. Extremt olämplig och opraktiskt som prydnadsföremål dock.