Husnummer och elddon

Mer på temat byteshandel: min mamma och hennes man behövde bygga om sitt hus. En av deras vänner råkar vara arkitekt, så han gjorde ritningar åt dem i utbyte mot en liten, knubbig kamin som min mamma köpt för länge sedan men sedan inte lyckats hitta någon plats åt. Arkitekten heter Farbror Per, och han kom ju snart på att han måste ha något att kratta runt askan med i sin lilla kamin. Så då bad han mig att göra ett par elddon, vilket jag gärna gjorde. Farbror Per gjorde till och med en ritning i skala 1:1, väldigt praktiskt! 

De är varmnitade, vilket betyder att man slipar till en tapp på pinnen, värmer med gassvets och sedan trär man på plåtbiten/gaffeldelen på den varma tappen, och slår ner den med kulhammare. Då sväller materialet i tappen ut och naglar fast det man trätt på den. Gillar den tekniken, tycker att det ser proffsigt och snyggt ut. 
Min bonusbror tittade på dem och sa "är det inte svårt att få öglorna likadana?"
JO! :D Det är svårt! :D :D :D Jag blev asglad av denna supersmarta, snälla fråga. 
Eftersom Farbror Per är en man som uppskattar ordvitsar och dylikt, så stämplade jag in "UR ASKAN" på askrakan och "I ELDEN" på eldgaffeln. 

På samma "göra två likadana eller i varje fall rimligt matchande"-tema är det här husnumret jag gjorde till en släkting i Löddeköpinge. Jag kommer ihåg att det var ett jämra trixande med 0-ans lilla tass som ständigt blev för lång, kapades av, smiddes ut, blev för lång, kapades, smiddes ut, osv. Jag gillar att göra de där små tassarna, eller fenorna eller vad man ska säga. 

Reflekterar återigen över min totala brist på ett acceptabelt fackspråk, "tass" "pinne" "krusidull" "gaffeldel". Nä, detta måste åtgärdas på något sätt.