Avancerad byteshandel

Det började med att jag fyllde år och skulle önska mig något. Jag hade länge velat ha en sådan härn: 

Ursäkta den gruvligt dåliga bildkvalitén, jag har en jättedålig mobilkamera och jag orkar inte resa mig upp ur sängen pga trött måndagskropp med ett huvud svårt anfrätt av björkpollen. 

Det handlar i varje fall om en matta, som man kan knäppa ihop med andra likadana mattor. Fräsigt. Men på tok för dyrt. Det fanns dock ett ställe som sålde mattorna riktigt billigt, men jag räknade rätt raskt ut att bensinkostnaden skulle göra det hela olönsamt hur som helst. 

Men! Då kom jag på att jag har en bekant som bor bara någon mil bort från mattaffären. 

Jag kontaktade honom och frågade om han hade lust att köpa ett par mattor åt mig och sedan ta med sig dem upp näst han hade vägarna förbi. Javisst, sa han, och som brukligt är frågade jag honom om han ville ha något för besväret. 

"ja, jag skulle vilja ha ett avskrot som du har gjort" sa han. 

Ett avskrot är ett verktyg som man kan kapa uppvärmt material med. Det heter hot cutter på engelska, vilket rätt väl beskriver verktygets funktion. Det är som en huggmejsel med ett skaft som man sätter fast i ett höl på städet. Detta höl heter hardy hole på engelska. Hahaha! osv. Man lägger sitt varma material på avskrotet och slår med hammaren, helt enkelt. Ni får kolla på bilden längre ner. 

Okej. För att göra ett avskrot behövde jag ett material av tillräcklig storlek. Eftersom det också behövde vara hårt och härdbart dög det inte med vanligt blötjärn, som man annars kan använda till det mesta. Jag rådfrågade Smeden som erbjöd mig följande uppgörelse: 
.

Den här gamla släggan....

Mot den här nyckelringen

Släggor och andra verktyg som behöver vara motståndskraftiga och kunna slipas vassa är ofta gjorda av stål, vilket är järn med högre kolhalt. Stål är mycket svårare att bearbeta, det är segare och svårare att påverka med hammaren. Brukar tänka att stål är som en sur, seg och hård blålera där blötjärn är som trolldeg. Jag kapade släggan strax söder om skafthålet och smidde sedan ut den delen som ska sättas fast i städet. Gjorde nästan allt i fjäderhammaren, och slipade en massa med grov slipdisk. Smeden fick hjälpa mig att slipa till en bra egg. Sedan härdade vi eggen, genom att värma upp den så den blev körsbärsröd. Sedan vispade man runt eggen i en balja av upphettad linolja. Sedan blev eggen böcklinggul. Det fanns något samband där... Körsbärsröd ---> böcklinggul.

Jag måste läsa på mer om härdning... 

Kan inte så mycket om härdning, delvis på grund av att jag nästan är helt och hållet ointresserad av knivsmide. 

Såhär blev det tillslut. Rätt nöjd. Det fick en liten bilring längst ner. Turligt nog stämmer denna bukighet väl in på hur finska avskrot är designade. Skönt! Jag har gjort ett finskt avskrot. Det var meningen hela tiden. 

Av konfidentiella men högst begripliga skäl fattade jag sedermera beslutet att inte ha någon kontakt med Matt-mannen mer. Jag undrar ibland om han har slipat bort mina initialer från sitt avskrot, eller om han påminns om mig varje gång han ska kapa något. Kanske inte. Jag knallar omkring på mina mattor dagligdags utan att känna något särskilt bortsett från en mjuk känsla under fötterna.