För den goda viljan

En herre jag känner har en vän som är bilmekaniker. Dessa två har vid ett flertal gånger lagat min bil och aldrig tagit en krona betalt för arbetet, bara för reservdelarna. Att kunna lämna bort sin bil till någon med uppmaningen "gör" och vifta avvärjande med händerna är en enorm lättnad. Jag är extremt tacksam. Även att jag är fattig som en lus så brukar jag försöka truga på dem mer pengar men de säger alltid nej. Då försöker jag ge dem sprit. Men de säger att de har all sprit de behöver. Då försöker jag muta dem med kött. Men de har frysen full av älg. Då frågar jag desperat vad de vill ha?!?! 
Ingenting, säger de. 

Men nu ville de faktiskt ha någonting. Bilmekanikern har köpt någon slags lada, eller uthus, och herrn jag känner sa att jag kunde väl smida ett par handtag i allmogestil till ladan som en överraskning. 
Sagt och gjort. Har inte gjort något liknande innan. Men blev så jämra styv i korken för det gick så himla bra. Sen visade det sig att det inte alls gick bra och jag fick göra om allt från början. Men innan den ödmjukande insikten så hade mitt ego fullt spelrum och jag fotade alla moment och författade i huvudet meningar som "se här hur jag lyckats smida ut bägge fästena till exakt 65 mm" osv. Högmod före fall etc. 

Utgå från plattjärn och göra ansättningar i fjäderhammaren. Ansättning är så vitt jag kan tolka en omedelbar förtunning av materialet, som på bilden. Klumpen längst ut är plattjärnets ursprungliga storlek, och sedan kommer ansättningen tvärt och materialets bredd halveras. 

Själva handtaget vred jag. Ser avancerat ut men man värmer bara, spänner fast i skruvstycket och sedan tar man en stor skiftnyckel och vrider om. Det svåra är att få vridningen hyfsat jämn, beroende på vilken temperatur järnet har så vrids det olika lätt. 

Penade ut det som ska bli handtagets fäste. Eller bredda, kanske man säger. Gillar att göra det, har lärt mig att kompensera för ojämnheter genom att fösa runt på materialet. Om lövet, kan vi kalla det, har för lite material på ena sidan så att det uppstår en midja, då kan jag fösa över material från andra sidan där det kanske finns lite mer. Som när man tummar runt på lera. Jag har också övat upp träffsäkerheten och det innebär att man kan få till en rätt fin och regelbunden form bara genom att fösa runt på material, även om formen man hade att utgå ifrån inte var så regelbunden. 

Så här fint fick jag till det utan att slipa ett endaste dugg. EXTREM tillfredsställelse!!
Och som tidigare nämnt så mätte bägge löven 65 på sin bredaste punkt vilket jag snitsade till lite på känn. Det ena var 75 långt och det andra 80. Men ok ok ok. Ändå! 

S    T    O    L    T

Sen fick jag som sagt skrota mitt fina handtag och börja om från början. Inte för att jag råkat elda upp det eller så, fick bara vänliga tips av en smed som är extremt mycket skickligare än vad jag är och jag insåg att mitt handtag var undermåligt. Trots att det var så fint. 
Men nu ska jag göra nya handtag som är fina OCH dugliga, har redan förberett för att kunna sätta igång med en gång i morgon. Måste hinna klart med dem i morgon nämligen.