En värdelös, manlig lök

Hund, hus och verkstadsvakt i helgen. Detta innebär i praktiken obegränsade möjligheter att jobba. Jag har väl egentligen alltid obegränsade möjligheter att jobba, men det är ändå något särskilt när man vet att man kan sprida ut sig skändligt över hela verkstan, få göra precis som man vill, få möjlighet att göra fel utan att skämmas, testa dumma grejer. Och att man kan låta ansiktsdragen vara precis så sura och ledsna som de är.
... Fast jag kan göra allt det där i vanliga fall också.... Okej, men när jag är ensam så behöver jag inte hantera mig själv och mina reaktioner i förhållande till andra, och det känns vilsamt.

Pga. tillfälligt dåligt självförtroende så bjussade jag mig själv på att bara lalla runt.... Eh, nej fan ta mej fan heller att jag bara lallade runt. I lördags jobbade jag från 12 till 24 med att bland annat komma fram till hur man bäst smider en typ av flasköppnare, alltså hur man gör det så snabbt och snyggt som möjligt. Tänkte lägga upp ett gäng på etsy, om inte annat så för att projekt kan behöva ha ett mål.

Plus att jag vill tjäna pengar. Gillar pengar.

Gjorde även två nya sjögurkor, en hemlig inredningsdetalj samt cirka 2000 svetspunkter.



När jag stod och svetsade kom det in en farbror. När jag flippade upp svetshjälmen ryckte han till och sa överraskat "är du en tjej?"
Jag svarade nej, han måste ha sett fel, alla vet ju att tjejer inte kan svetsa.
Stirrade på mig själv i spegeln häromveckan och fick en chock över att min nacke hade blivit så bred. Fast sen drog jag slutsatsen att den nog såg ut som den alltid har gjort. Men det är något som ligger och frasar i medvetandet och jag vet inte riktigt vad jag känner när Limbo klappar om mig och säger "du börjar bli riktigt muskulös". Bli glad? Ledsen? Glad, ledsen, glad, ledsen? Glad/ledsen?
När jag köpte mina nya arbetsbyxor trodde försäljaren att jag jobbade som dagisfröken. Glad? Arg? Glad, arg glad, arg, glad, arg? Glad/arg/glad/arg?


Vill vara både en mesig liten plutt-tjej och en hantverkare med skyddskläder. Ja jävlar, vilken tur att jag har fått läsa så mycket dialektik. Har alltid tyckt att dialektik är ett meningslöst begrepp, men ja, jo, jag fattar grejen.

Kan väl också fatta att jag passerar för snubbe när jag har svetshjälm. Har på mig så många lager kläder att jag blir fyrkantig. Linne, långärmad t-shirt, kortärmad t-shirt, luvtröja och ullväst.

Hade en kortare period där jag ifrågasatte rimligheten i att gilla skelett när man snart ska fylla 35, men kom fram till att skelett var coolt när jag var tonåring och är FORTFARANDE jävlitt coolt så jag tänker fortsätta att bära mina vantar med stolthet även framledes.