En mycket praktiskt sak med smidet är att man alltid kan sno ihop presenter till folk som fyller år eller har betett sig allmänt snällt och trevligt. Jag har gjort massor med nyckelringar, både som presenter till folk men också som jag har sålt på marknader. Det är ett litet föremål som de flesta kan få användning för - alltid finns där någon gammal källarnyckel som kan behöva en nyckelring.
Nyckelringen ovan gjorde jag till min vän Mats Tusenfot. En nackdel med att göra presenter till sina vänner och till sin familj är att man ständigt ser sina alster och då tenderar att skämmas en smula - man utvecklas ju rätt snabbt i början och snart börjar man se alla små fel och brister i saker man gjort tidigare.
Här har till exempel Z:at halkat ner lite. Den här nyckelringen gjorde jag åt min vän Mia. Vi kallar hennes Cornish Rex för "Katze", och därför gjorde jag också en liten katt-svans på nyckelringen.
Jag har alltid gillat svordomar och tycker att de kan ha sin plats inom smidet som verkligen inte bara handlar om sköna konstföremål. Intressant nog har det varit äldre damer som har köpt mina "JÄVLAR"-nyckelringar. Oklart varför, men en kvinna berättade att hon skulle ge bort nyckelringen till ett barnbarn som enligt hennes mening hade ett alltför oborstat språkbruk:)
Den här gjorde jag bara för några veckor sedan som en delbetalning för en flaska hemmakryddad Besk. Passande nog har bilden hamnat på sniskan och vägrar att låta sig roteras. Precis som man tenderar att göra efter en snaps av Farbror Pers besk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar