Retusch, usch och kautshuk

Singeling!
Idag har jag som synes skissat klart räcket till morbror Ulf, jag har slipat ett räcke, jag har målat samma räcke, jag har sökt min broder i en grill och fest-fråga och jag har åkt hem. Check check check! Nu ska jag snart gotta mig med att kolla på hudvårdsartiklar till mitt orena fejs. 

Arbetade mig även bortom listan och laddade upp ett gäng bilder för utskrift på den lokala fotobutiken. Bilderna ska skickas ner till Örtagården sedan, och hänga där som informationsmaterial. Jag sa till butiksägaren att jag egentligen inte gillar att lyfta fram att jag är tjej och smed, men att det kanske skulle bli en bild där jag smider i klänning eftersom 1. jag faktiskt smider i klänning, och 2. det skapar onekligen positiv uppmärksamhet och det gynnar mig. Affärsinnehavaren sa att hon förstod vad jag menade men att all reklam är bra reklam. Tummenupp. 

Eld och glöd säljer också, så ett foto på det också. Tyvärr verkar min kamera inte riktigt gilla det där med att fota rakt mot öppen låga så fokus var inte optimalt. 

Och så en klänningsbild. Har smitt i denna klänning ett flertal gånger utan att den fått en enda liten glödloppa på sig. 

Men så till en sak som förmodligen inte säljer - nämligen självskadebeteenden, så jag retuscherade helt fräckt bort alla ärr på fotot. Jag tycker inte att de på något sätt är vanprydande, jag är tvärtemot stolt över dem. De är som en T-shirt med text som jag aldrig behöver ta av mig, något polemiskt i stil med TA DEJ I RÖVEN. Det kanske låter konstigt, men för mig är det mycket begripligt, och rättvist. Men man säljer nog inga blompinnar på det (tror jag). 

Och så till usch - eller tja, vad man ska kalla det, ibland blir jag ansatt som en sjuk buffel av en trånande ... öh... köttätare, av ovan nämnd anledning tror jag, att jag är tjej och smed. Detta får mig att känna en mild panik. Jag har utvecklat en slags undvikande dans där jag alltid ser till att ha ett städ mellan mig och ansättaren, för det hjälper inte att brösta upp sig och se arg ut, då blir de bara än mer närgångna. Uamejjen :( Jag vet inte vad som är värst, den sorten eller den andra sorten som tvärtom blir rädda och osäkra av mig i egenskapen tjej och smed. Den bästa sorten är den som inte bryr sig så mycket alls, lyckligtvis är den gruppen ändå den förhärskande.