ett lätt vansinne

Ibland upplever jag det som överväldigande ångestfyllt att lämna ifrån sig en sak jag gjort och sedan ta betalt för den. Det blir nån jämra skam över det, inte bara att jag kanske inte är helt belåten med det rent hantverksmässiga, utan att jag... är.... till besvär eller nåt sånt? 

Jag lägger mig alltid för lågt prismässig och vill liksom be om ursäkt för att kunden vill köpa något jag har gjort. Hm..... Detta verkar orimligt. 

"Jag vill köpa tio blompinnar"

"Vill du verkligen köpa tio blompinnar? De är inte så bra, och alldeles för dyra. Formgivningen är amatörmässig och jag har misslyckats med att få färgsättningen att bli exakt perfekt. Ja, okej då, men då får du betala max 50 kr styck"

Ja, då blir man ju inte så jävla sugen på att köpa blompinnar. Eller betala ett rimligt pris för dem. 

Så detta ska jag försöka ändra på, funderar på att skapa något slags professionellt Smed-alter-ego att ikläda mig när det kommer till prissättning och kundkontakt. Ja jävlar i det, jag HAR ju skapat ett smed-alter-ego i eftermiddag när jag tänker närmre på det, nämligen "Hanna Gutke". Ja, Hanna Gutke säljer fan inte grejer för underpris, det hör man ju på namnet! Hurra! 

Ovanstående beteendemönster uppfattar jag som nästan uteslutande negativt, men det finns ett annat beteendemönster som är närbesläktat, och det är den inre, lätt maniska och fradgatuggande drivkraften av "jag vet att jag kan bättre". Detta uppfattar jag som mest positivt, så länge kontrollmekanismen "det där är så bra det behöver vara" fungerar. 

Ska göra en liten trädgårdsspade till Ogräsbetvingaren i Norr när jag hamnade i diskussion med mig själv huruvida jag skulle göra den så bra den behövde vara, eller om jag skulle göra den så bra den bara kunde bli. "Nej, gör det inte din jämra stolle" sa jag till mig själv under tiden jag klöv handtaget så att vahettere spad-delen får vila mellan två järnläppar istället för att nitas mot blott en. Ett par timmars extra arbete men i detta fallet är jag övertygad om att det blir värt det, ja hehehe.... eller inte värt det.... rent ekonomiskt... Men värt det för mig själv rent mentalt! 

Dessutom är hon en knäppgök av samma kaliber som jag, och man ska värna om de sina.