Babelfisk del 1

En av de roligaste sakerna med att jobba i verkstad är att man får de mest skiljda beställningar. Häromveckan linoljebrände jag supertraditionella kantjärn till ett gammalt timrat hus, i går påbörjade jag en beställning på en flasköppnare i form av en babelfisk. Babelfisken är en liten men för handlingen inte obetydlig karaktär i Liftarens Guide till Galaxen, en av mina favoritböcker.

Som vanligt är det lite klurigt att veta hur lång tid saker tar att göra och vad som är en rimlig summa att ta betalt. Så jag tänkte passa på att dokumentera lite mer i detalj vad jag gjorde och hur lång tid det tog. Jag har ju aldrig gjort just en babelfisk innan men jag behärskar alla moment och kan sätta ihop dem i huvudet innan, tja... Det är väl så man vet att man kan göra något, eller nä, ibland kan man ju inte göra något och då måste man först komma på hur man gör det så att säga? 

Nåja. 

Det här kan nog bli ganska långdraget, men jag ska nog sätta ihop stillbilderna till en film sen och lägga ut på instagram så kolla där om ni vill slippa långa redogörelser för alla stegen. 

Steg ett. Hitta lämpligt material. 

Kommer ej ihåg vad det var, gick på ögonmått vad jag tror skulle passa, men typ 5x50 kanske. 

Rita ut proportioner grovt. För att veta hur tappen ska kapas men även för att försäkra sig om att allt ska få plats och se bra ut rent storleksmässigt.

Kapa. Inse att jag återigen begått samma misstag - inte mäta noggrant. Jag kan nog få till det ganska så exakt bara med ögonmått men kritans spets är för tjock och när man kapar kan man inte använda ögonmått på samma sätt eftersom man måste koncentrera sig på själva kapandet och att undvika att få hugg och såga itu sitt eget huve.

Göra om och använda skjutmått och rits istället för krita, fick bättre och smalare linje. Nu blev tappen ordentligt centrerad. Också rita ut fenorna ungefärligt. Om man bortser från misstaget jag gjorde med den första tappen så tog denna operation ca 15 minuter.

Ja, okej, kapa och slipa till fenorna och tappen, sammanlagt 20 minuter.

Lunch 12:39 tillsammans med en man som heter Ove. 20 minuter. Diska till de inledande tonerna till dagens sommarpratare. Vem var det? En skådespelare vill jag minnas. Dricka kaffet på stående fot parallellt med att jobba vidare.

Klyva upp ett hål, 20 minuter. Något jag funderade mycket på var i vilken ordning jag skulle göra vad. Man vill inte spara ett kritiskt moment till alltför sent i processen, för blir det fel har man investerat mycket tid i något som då bara är att slänga. Men man kan heller inte göra vissa saker tidigt för att de rent fysiskt då blir i vägen för andra moment. Att vidga öppnar-delen i det här läget skulle göra det svårt att komma åt att göra fenorna. Öppnar-delen blir också tunn i förhållande till det andra materialet och hettas då upp snabbare vilket är en stor nackdel och borgar för att något ska brinna upp.
Att klyva - 20 minuter.

Det här momentet kom som något av en överraskning - det tog bara 10 minuter att skissa upp fiskens detaljer. Jag har blivit mycket bättre på att skissa och reproducera linjer och proportioner. Glatt!

Vad faen har jag gjort här? Ja, jo, jag har huggit alla linjer jag skissade upp i steget innan kallt. Det är inte snällt mot mejslarna men jag har en ful-mejsel för sådana här tillfällen. Senare ska jag hugga alla linjer varmt och nu har jag alltså grunda och svaga men fullt synliga kallhuggna linjer att gå efter.
Kallhugga inre linjer - 15 minuter.

Sedan gjorde jag fenorna. Syns inte så bra på bilden men jag försänkte dem varmt med ett dorn, bit för bit. Den övre fenan var inte så besvärlig eftersom den var friliggande, bara fena. Men den undre är överlappad av fiskens bukfena som jag var tvungen att försänka runt. Jag hade alltså ett gäng dorn av olika storlekar och dimensioner som jag satte mot järnet och slog på med hammaren, på så sätt skapar man en nivåskillnad i materialet. Jag ville vara noggrann och tålmodig eftersom ett alltför stort fel skulle ta lång tid att reparera.

Sista momentet för idag, slå upp klyvningen och förbereda för öppnar-delen. Jag fick flytta runt på en del material för att kompensera för en del av klyvningen som kom för nära kanten. Om man klyver för nära en kant så blir materialet tunt där, det blir varmare och det flyttar sig lättare än på den sidan klyvningen som är tjockare. Ett litet fel blir alltså större och större. Men det kan gå att rädda om man skuffar över material från den sida om klyvningen som blir tjockare till den del av klyvningen som alltså blev för tunn. 

Jag la sedan materialet att svalna tills dagen efter, det blev lite skägg av klyvningen som skulle behöva filas bort och det är lättare att fila järn som fått svalna självt jämfört med att kyla i vatten för då skapas en viss ythärdning.
Godkveld! 

Ja just det, så sammanlagt i ren och skär arbetstid - 2 timmar. Och då räknar jag helt bort all tid som går åt till att jämföra olika dimensioner och bedöma vilken som passar bäst, räknar bort tiden det tar att tända upp, byta slipskivor på vinkelslipen, vässa mejslar, stålborsta bort oxid och glödskal, och framför allt - räknar bort tiden man bara står och stirrar på något och funderar intensivt på hur man ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Det är ju också en ytterst konkret del av jobbet men intern dårå och dessutom svår att klocka. 

Godnatt!