Struten längst ut är där träskaften sedermera ska fästas. Det krävs rätt mycket material för att få en lagom strut, så ämnet jag började med var ganska grovt, Rund 30 eller något. Smidde ner det i fjäderhammaren och rundade sedan.
Vid det här laget börjar jag bli en smula spattig - om något brinner upp eller går åt skogen är det många timmars jobb man måste ta igen. Så det blev mycket ritande och mätande och stirrande. Alltså stirrande - man tar ett litet steg bakåt och stirrar på sitt projekt med korslagda armar, minut efter minut medan hjärnan håller låda för sig själv. "Hallå, hallå, kommer det där att fungera?! Kommer den att bli för framtung? Hur ska jag komma åt att svetsa alla tentaklerna?"
Båtbyggarn verkar roas av att avbryta sådana härna stirrande sessioner genom att dyka upp ljudlöst bakom en och skrika "ÖJJ!" så man nästan dör av hjärtinfarkt, vilket skedde idag. Lika bra, en Stirrande Session blir i allmänhet okonstruktiv om den fortgår längre än ett par minuter.
Insåg idag att jag hade drällt fyra hammare runt städet, en jättetung, en lite mindre tung och en ganska lätt och en kulhammare. Det var nog bara fyra - fem månader sedan jag började använda så många hammare, innan har jag alltid bara använt den ganska lätta som på bilden ligger nere till vänster. Den är min bästa, snällaste, gulligullhammare som jag alltid använder när det är något extra knivigt som måste göras. Men den är som sagt ganska lätt och min arm verkar ha blivit starkare.
Ja. Och nu är det dags att kapa tentaklerna till rätt längd och sedan slipa ner dem i ändarna inför momentet där allt ska svetsas ihop. Jag är rätt kraftigt nervös inför detta moment så här avbröt jag dagens övningar och gick ut och planterade en squash för att lunga nerverna.
UAMEJJA!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar