Fler tentakler

Okej, då har jag listat ut hur man smider en tentakel. Det är ju gott så, men sedan ligger tentakeln bara där och det är tråkigt. Så jag vill ju hitta ett användningsområde för dem. En klassiker inom smidet är som bekant den gamla hederliga kroken, så jag började där och gjorde en tentakelkrok. Det kändes lite roligare att göra en större modell med en platta istället för bara en krok att fästa direkt i väggen. Jag började med att kapa och slipa till en platta på 100x100mm. Sedan fasetterade jag kanterna och försänkte fyra borrhål, ett i vardera hörn. Sedan bestämde jag vart jag ville att tentaklerna skulle sitta, och borrade två hål på 12mm i diameter. 
Skrev även DEAD BUT DREAMING på baksidan av plattan med mina kära bokstavspunsar. En referens till Lovecraft, som med denna text refererar till en slags halv-existens som vare sig är liv eller död. Död men drömmande. Ett av mina favoritband Fields of the Nephilim använder sig också av den här referensen i en låttitel. 
Det finns någonting mycket tilltalande hos Lovecraft, en symbolvärld som är storslagen och vacker. Dessutom lämpar hans texter sig utmärkt som kulturella referenser, kanske hos en viss typ av människor (du vet den typen som klär sig i svart och gärna sitter i mörka hörn på dolska caféer...) 

Smidde ut tentaklerna från en rund 25. Byggde upp svetspärlorna och försänkte dem sedan. Ett pilligt och tidsödande jobb, man får valla in sin frustration och otålighet i en särskild liten fålla i hjärnan och sedan metodiskt bara kämpa på. I och med att tentaklen är rund så halkar den runt när man sätter dornet mot svetspärlan. Det adderas ju rätt mycket kraft på en yta stor som ett knappnålshuvud... Ett knappnålshuvud av plast, ni vet vilka jag menar. 

Ganska ofta så säger det FJUPP! Och så drösar den varma tentakeln i golvet. 

Dessa två tentakler har väl sammanlagt en 50 svetspärlor som ska försänkas individuellt, och varje försänkning kräver åtminstone två värmningar och minst sex hammarslag om man har tur och hamnar rätt från början. 

Dessutom måste man lägga tentakelns krökta del över hornet och det är ju koniskt, ja ni fattar..... En rund tentakel, en pytteliten träffyta, ett koniskt underlag, hammarn i ena handen, dornet i det andra, försöka hålla fast tentakeln med fettvalkarna på magen eller så använder man sig av det sk. "skrevgreppet". 

Sedan när tentakeln har fått alla sina sugkoppar ordentligt försänkta, är det dags att slipa ner en 12mm stor tapp som ryms i borrhålet. Även detta är pilligt, tidsödande, tråkigt och slitsamt. Man KAN ju borra ett hål på 25mm och sedan bara stoppa in tentakelns ände där och inte behöva slipa till en tapp alls, men det blir helt enkelt inte lika snyggt. Det verkar som om mitt sinne för det som är vackert är så tjurskalligt att det gärna lägger goda timmen eller timmarna på att slipa till de där jämra tapparna. Det tycker jag är rätt skönt, faktiskt! Jag gillar att jag ändå vill göra det så bra som jag mäktar med.