Sen uppvisade det sabla fossilet en remarkabel likhet med en jämra morot. Röv. Är nu uppfylld av en brinnande längtan efter att smida en ny ortoceratit, fast en mycket liten den här gången, så den ryms i en handflata.
Men jag kommer att bli vansinnig om inte processen med räckena tar ett rejält kliv framåt snart. Jag vaknar med ett ryck varje morgon och undrar hur fan det här ska gå. Det kommer nog inte att gå. Eller gå, under. Jag rör mig med snigelns hastighet framåt över en newtonsk tidsaxel. I bakvattnen ligger enorma högar av outnyttjad tid, stora svarta drösar av minuter och timmar och dagar som det bara har hattats runt på. I morgon fyller jag 35, och jag är fortfarande en ekonomiskt haltande knäppgök som bölande och trind rumlar runt i någons slags patologisk adolescens, hjälplös och inkompetent.
MEN SCHÄP DA!
Ja, ok, jag känner ändå att det är precis det jag har gjort sedan mitten av sommaren, varje morgon faktiskt, har den första uppgiften för dagen varit att örfila bort en kvävande känsla av meningslöshet. Tycker jag att det är härligt att vältra mig i detta armod? Nej, självklart inte, jag skulle i allt väsentligt föredra att känna mig energisk och handlingskraftig. Har jag en endaste morgon valt att stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet? Nej, sannerligen inte, jag har masat mig upp varenda morgon och fyllt dagen med verkstadsjobb, personlig hygien, närbelägen rumslig hygien, samvaro med person, resor och studier. Detta har visat sig vara en god strategi för att minska på känslorna av meningslöshet, ibland har dagarna bjudit på positiva överraskningar, och jag förutsätter att förr eller senare kommer humöret att följa med på päschonlig utveckling och positiv spiral med rehabilitering på sig själv. Hoppas det i alla fall!
Ja, ok, jag känner ändå att det är precis det jag har gjort sedan mitten av sommaren, varje morgon faktiskt, har den första uppgiften för dagen varit att örfila bort en kvävande känsla av meningslöshet. Tycker jag att det är härligt att vältra mig i detta armod? Nej, självklart inte, jag skulle i allt väsentligt föredra att känna mig energisk och handlingskraftig. Har jag en endaste morgon valt att stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet? Nej, sannerligen inte, jag har masat mig upp varenda morgon och fyllt dagen med verkstadsjobb, personlig hygien, närbelägen rumslig hygien, samvaro med person, resor och studier. Detta har visat sig vara en god strategi för att minska på känslorna av meningslöshet, ibland har dagarna bjudit på positiva överraskningar, och jag förutsätter att förr eller senare kommer humöret att följa med på päschonlig utveckling och positiv spiral med rehabilitering på sig själv. Hoppas det i alla fall!
Se här, en bild på orto-moroten och en hängare. Röv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar