Nya böjelser, samma gamla röv

I går när jag skulle sova ålade jag runt som en pistong i sängen pga stark längtan efter att få smida en manet. Men när jag väl kom till Gruvan i förmiddags så var det riktigt roligt att få sätta igång med grillstativet, tänkte inte på maneter på hela dagen faktiskt. Detta trots att dagen i stort sett bara gick ut på att traggla med det svåraste jag vet, att få symmetri och harmoni i flacka kurvor. 

Fast det är inte riktigt sant, det svåraste jag vet är att få symmetri och harmoni i en flack kurva och sedan göra en till likadan jämra kurva. Man måste flytta runt med blicken och koncentrera sig på hur kurvan i sig ter sig, dels hur den passar ihop med de andra delarna. Och så hur kurvorna ser ut i förhållande med varandra, vart de är likadana och vart de skiljer sig åt och vart man måste räta eller böja. Ibland kan jag hålla på en halvtimme med ett område på några centimeter, sedan lyfter man upp hela biten och tittar på helheten och ser att den inte funkar. Eller så lägger man ut den i position och inser att en liten skevhet längst upp skapar en jättestor differens längst ner. 

Men till slut så tittade jag på helheten och kände att jag var tillfreds. Några små hammarslag här och där bara. Sedan måste jag rika den på andra ledden också etcetera etcetera. 
Som pausmusik bjuder jag på en bild av min röv, nåja, min sidoröv. Mina sidorövar är nästan alltid skäckiga som små ponnyer på grund av ständiga krockar med hornet på mitt städ. Det är ganska trångt runt härden och det är bråttom när ämnet är varmt, man travar runt och så får man sidoröven spetsad. 
Just nu har jag även ganska rejäla blåmärken på knäskålar och vader eftersom jag använde grillstativets rundel som rockring. En ganska dålig idé som jag ändå vägrade att överge utan ett rejält empiriskt underlag. Men inte ens mina laggårdshöfters våldsamma svängningar rådde på just den rockringen.