Handtag

Gjorde en skiss på hur jag tänkte mig handtagen. När jag väl kom till det momentet i själva produktionen så insåg jag att min ursprungliga idé innehöll vassa spetsar och elände. Handtag ska vara sköna att hålla i och inte haka i förbiflaxande tröjärmar eller annat. Så det fick bli en mjuk och trind form som jag alltid tänker på som ett livmoderhandtag. Ser ut som en livmoder helt enkelt.
(Jo, det gör det, faktiskt, göggla om du ej tror mig. Mvh/orimligt intresserad av anatomi)

I vanlig ordning är det relativt lätt att göra handtag nummer ett. Är man smart och kommer ihåg så mäter man innan man börjar räcka så man kan ta lika mycket på handtag nummer två. Viktigast är att mäta det räckta materialet innan man börjar forma handtaget, så att man får två lika stora handtag. 

Glad pga. har gjort två rimligt likadana handtag och får därför gå ut och gräva på skrotgården en stund och njuta av att ha samma hårfärg som en ladugård  

Att göra försänkningar är roligt, det är lätt. MAHAHAHA!! Det är lätt för att jag är bra på det! Undrar om det innebär att det någon gång i framtiden kommer att bli roligt att göra många likadana flacka kurvor? 

Att försänka är roligt för att det är ett dynamiskt sätt att påverka en form, handtaget öppnade sig eller slöt sig än hårdare beroende på vart jag placerade försänkningen.
Med hjälp av försänkningarna kunde jag rätta till de sista små skillnaderna mellan handtagen. 

Det hade varit lättare att nita fast brickorna innan jag svetsade ihop det hela, men jag var tvungen att linoljebränna innan eftersom mässingen och kopparen missfärgas annars. Jag har provat att tejpa över brickorna vid sådana tillfällen men sot och olja finner sin väg in genom det mesta. Det var en smula enerverande att balansera mitt dyrbart riktade projekt med en hand över skruvstycket där jag spänt fast samma dorn som jag försänkte med. Jag kunde inte kallnita över städet eftersom nitens skalle inte skulle ligga dikt an. 
Sedan banka ut niten med min kulhammare från flatland forge i Texas som har en smal kula. Eller vad den heter? Pen-kula? Uamej... 

De två större brickorna har suttit på en gammal hjälmarsnipa som Båtis renoverar nu. Det är kopparbrickor, men de har jättefina färgskiftningar som våra kopparplåtar inte har. Jag vet inte om det är anlöpningsfärger som uppstår i samband med att Båtis kapar bort dem med vinkelslip eller om det är nån legering. Men fina hur som. 
De två små brickorna är mässing som jag filat till från en stor plåt. 
Låg och ålade runt på golvet och fotade när Hunn kom och la tassen på handtaget. Det var mysigt.