måndag 29 februari 2016
skryt
Min smidesfröken ska ha utställning. Jag har tagit fotona till affischen. Det var allt för idag!
lördag 27 februari 2016
ytbehandling för kultivatorn samt mig själv
Linoljebränna i flera, flera omgångar så att det ska bli rostbeständig. Vet inte om det kommer att räcka, har gjort en deal med kvinnan från norr att jag gör en ny åt henne i något annat material om den skulle rosta eller vara otillbörligt bökig att använda.
Lackar den också efter bränningen, i flera lager.
 |
| sota i öppen låga |
 |
| linoljad |
 |
| lacka den |
 |
| mitt nya läppstift |
tisdag 23 februari 2016
Handcthultivator
Till en vildmarkens kvinna i norr som tagit upp kampen mot ogräset.
Det är verkligen drygt att försänka svetspärlorna när man inte kommer åt rakt ovanifrån. Materialet var dessutom tvunget att vara smäckert för att hålla vikten nere, vilket innebar att det kröktes när jag försänkte. När väl svetspärlorna är på plats är det svårt att rikta ämnet för då mosas svetspärlorna till. När de är försänkta är det så gott som kört. Man får stå med näbbtång och fjutta.
Det gick bra idag. Med vanliga inslag av "stå och stirra på svetsen"
"undvika svetsen"
"stirra på svetsen"
"undvika svetsen"
"slå sig själv i ansiktet för att peppa sig sjäv"
"stirra på svetsen"
HOOOOO-YAH!!!! BANZAIII!!!!!
Svetsa. Förde svetsmunstycket som en fäktare i en koreograferad dans. Zip-zip-zip. PERFEKT.
RIPOST.
"stirra på svetsen"
"undvika svetsen"
"vara stel i hela kroppen och stirra på svetsen"
"rita på måfå med krita"
"piska sig på låren med handflatorna och skrika"
Hålla andan, svetsa. PERFEKT!
Ripost.
Upprepa.
Så äckligt nöjd över hur symmetrisk den blev och hur bra jag lyckades få dit armarna på sidorna i rätt höjd och i rätt vinkel.
Detta gick ju i putten då jag skulle glödga den slipade svetsfogen och slå till den lite. Men innan dess, jag hade lyckats så bra jag bara kunde, bra jobbat, tummenupp!
Det är verkligen drygt att försänka svetspärlorna när man inte kommer åt rakt ovanifrån. Materialet var dessutom tvunget att vara smäckert för att hålla vikten nere, vilket innebar att det kröktes när jag försänkte. När väl svetspärlorna är på plats är det svårt att rikta ämnet för då mosas svetspärlorna till. När de är försänkta är det så gott som kört. Man får stå med näbbtång och fjutta.
Det gick bra idag. Med vanliga inslag av "stå och stirra på svetsen"
"undvika svetsen"
"stirra på svetsen"
"undvika svetsen"
"slå sig själv i ansiktet för att peppa sig sjäv"
"stirra på svetsen"
HOOOOO-YAH!!!! BANZAIII!!!!!
Svetsa. Förde svetsmunstycket som en fäktare i en koreograferad dans. Zip-zip-zip. PERFEKT.
RIPOST.
"stirra på svetsen"
"undvika svetsen"
"vara stel i hela kroppen och stirra på svetsen"
"rita på måfå med krita"
"piska sig på låren med handflatorna och skrika"
Hålla andan, svetsa. PERFEKT!
Ripost.
Upprepa.
Så äckligt nöjd över hur symmetrisk den blev och hur bra jag lyckades få dit armarna på sidorna i rätt höjd och i rätt vinkel.
Detta gick ju i putten då jag skulle glödga den slipade svetsfogen och slå till den lite. Men innan dess, jag hade lyckats så bra jag bara kunde, bra jobbat, tummenupp!
Åhle. Slutfasen
Åhle skulle som sagt sitta på pinnen till ett spjäll i en öppen spis. Jag var orolig att den skulle vara för obalanserad, fram- eller baktung, och tippa tillbaks till samma position och på så vis göra spjället obrukbart. För ett par dagar sedan fick jag dock rapport från Åhles beställare att den var balanserad och fungerade i bägge positioner utan att flippa hit eller dit.
L-Ä-T-T-A-D
U-A-M-E-J-J-E-N S-Å L-Ä-T-T-A-D-!
L-Ä-T-T-A-D
U-A-M-E-J-J-E-N S-Å L-Ä-T-T-A-D-!
onsdag 17 februari 2016
fredag 12 februari 2016
rejäl
Jag är som sagt GAH-LEN, mindre nu än förr i tiden men ändå en knäppgök rent officiellt. Därför refererar jag nu helt oproblematiskt till en händelse som inträffade på min senaste gruppterapi.
En av terapeuterna skulle sluta. Vi kallar honom Cyril. Detta var olyckligt eftersom Cyril är en mycket värdefull person både för patienterna och de andra terapeuterna. Än mer olyckligt är det att en bidragande orsak till flytten är att Cyril och hans man inte får adoptera ett barn. I Sverige är det lagligt för samkönade par att adoptera ett barn, men de länder som Sverige har adoptionsavtal med är i allmänhet strikt religiösa och tillåter inte adoption till samkönade äktenskap. I praktiken är det alltså så gott som omöjligt för svenska homosexuella par att adoptera.
Cyril och hans make har fört en ganska lång och slitsam kamp för att påverka detta faktum på politisk väg. Men nu var de utmattade, och sorgen började frostnypas av bitterhet.
Cyrils enda sätt att få komma i närheten av att vara pappa var att flytta till samma stad som hans syskon bodde i. Syskonet hade just adopterat ett barn från Sydafrika (vill jag minnas) och Cyril ville bo nära för att kunna få vara morbror åt detta barn.
Jag känner nu inte Cyril så noga och har givetvis aldrig träffat hans make, men det jag har fått mig till livs av Cyrils person säger mig att han skulle bli en utmärkt far. Det är svårt att se det rimliga i att en religion hellre ser att barn förblir i en ogynnsam och utsatt situation snarare än att de ska få ett varaktigt och tryggt hem med två pappor eller två mammor. Men jag tycker just inte att religioner är rimliga. Jag kan inte heller tänka mig vad två män som vill adoptera ett barn får höra av samhället. Men jag tänker att det förmodligen kan vara lika jävla illa som det jag får höra i smedjan ibland och säkert än värre.
Det var gräsligt att höra Cyril berätta detta och se att han var ledsen. JÄVLA DUMMA RÖVRELIGION!!! Nej nej nej, så ska man inte tänka. Andas djupt. Det är såhär det är. Precis såhär är det. Det finns en anledning till att det är såhär. ATT NÅN STÖRD JÄVLA RÖVPERSON HITTADE PÅ NÅN JÄVLA RÖVGUD SOM EJ FINNS. Nej, det där hjälper inte, tvärtom, man blir ännu argare av att döma andra, nu är det såhär det är, precis såhär är det och det finns en anledning till det som är giltig, även om jag inte tycker om den.
Så jag gjorde det jag kunde, nämligen gjorde ett par hängen, eller vad man ska kalla dem.
Det verkade som om han blev glad. Han sa att de var tunga men eleganta och mjuka och varma att hålla i handen. Han uttalade sig i berömmande ordalag om det konstnärliga uttrycket och avslutade med: "de är rejäla, på samma sätt som du är en rejäl person. Sådana personer har blivit sällsynta."
Hur reagerar man på ett sådant omdöme...?
Jag blev i varje fall jätteglad. Kan inte se något som helst dåligt med att vara en rejäl person som kan göra andra till synes genuint glada med något de säger är vackert formgiven konst.
Va ente jag som sa det! Det var han som sa det. Jag bara suger i mig, och varför inte?
En av terapeuterna skulle sluta. Vi kallar honom Cyril. Detta var olyckligt eftersom Cyril är en mycket värdefull person både för patienterna och de andra terapeuterna. Än mer olyckligt är det att en bidragande orsak till flytten är att Cyril och hans man inte får adoptera ett barn. I Sverige är det lagligt för samkönade par att adoptera ett barn, men de länder som Sverige har adoptionsavtal med är i allmänhet strikt religiösa och tillåter inte adoption till samkönade äktenskap. I praktiken är det alltså så gott som omöjligt för svenska homosexuella par att adoptera.
Cyril och hans make har fört en ganska lång och slitsam kamp för att påverka detta faktum på politisk väg. Men nu var de utmattade, och sorgen började frostnypas av bitterhet.
Cyrils enda sätt att få komma i närheten av att vara pappa var att flytta till samma stad som hans syskon bodde i. Syskonet hade just adopterat ett barn från Sydafrika (vill jag minnas) och Cyril ville bo nära för att kunna få vara morbror åt detta barn.
Jag känner nu inte Cyril så noga och har givetvis aldrig träffat hans make, men det jag har fått mig till livs av Cyrils person säger mig att han skulle bli en utmärkt far. Det är svårt att se det rimliga i att en religion hellre ser att barn förblir i en ogynnsam och utsatt situation snarare än att de ska få ett varaktigt och tryggt hem med två pappor eller två mammor. Men jag tycker just inte att religioner är rimliga. Jag kan inte heller tänka mig vad två män som vill adoptera ett barn får höra av samhället. Men jag tänker att det förmodligen kan vara lika jävla illa som det jag får höra i smedjan ibland och säkert än värre.
Det var gräsligt att höra Cyril berätta detta och se att han var ledsen. JÄVLA DUMMA RÖVRELIGION!!! Nej nej nej, så ska man inte tänka. Andas djupt. Det är såhär det är. Precis såhär är det. Det finns en anledning till att det är såhär. ATT NÅN STÖRD JÄVLA RÖVPERSON HITTADE PÅ NÅN JÄVLA RÖVGUD SOM EJ FINNS. Nej, det där hjälper inte, tvärtom, man blir ännu argare av att döma andra, nu är det såhär det är, precis såhär är det och det finns en anledning till det som är giltig, även om jag inte tycker om den.
Så jag gjorde det jag kunde, nämligen gjorde ett par hängen, eller vad man ska kalla dem.
Det verkade som om han blev glad. Han sa att de var tunga men eleganta och mjuka och varma att hålla i handen. Han uttalade sig i berömmande ordalag om det konstnärliga uttrycket och avslutade med: "de är rejäla, på samma sätt som du är en rejäl person. Sådana personer har blivit sällsynta."
Hur reagerar man på ett sådant omdöme...?
Jag blev i varje fall jätteglad. Kan inte se något som helst dåligt med att vara en rejäl person som kan göra andra till synes genuint glada med något de säger är vackert formgiven konst.
Va ente jag som sa det! Det var han som sa det. Jag bara suger i mig, och varför inte?
tisdag 9 februari 2016
Tacksam 2016
Den här solen har fläckar. Det ska gudarna veta. Hårväxten är skral, blicken är grumlad, hållningen är dålig och ho e vaken på natten snarare än på morgonen. (Alla vet att allt RIKTIGT arbete utförs tidigt på morgonen. Om man utför samma arbete på kvällen så är det helt enkelt inte lika mycket värt. Ju senare man jobbar, desto mer omoraliskt är förmodligen det man gör också).
Ja, och lynnig är hon också. Snar till vrede. Och som tidigare konstaterat, dålig på att skissa.
När vreden kommer och tillåts rya fritt så blir det nästan alltid dåligt. Även när en gammal full finsk gobbröv försöker brotta hammaren från mig i mål och mening att "lära mig hur man ska göra" eller när en annan gammal gobbe frågar mig om jag är lesbisk eftersom jag jobbar i en verkstad, eller när en gobbe menar att mitt smide säkert är mer "böljande och kvinnligt" än "riktigt" smide, eller när en gobbe säger att han tycker att det är bra att jag smider så små saker eftersom jag är kvinna, eller när en gobbe säger att han fattar att jag använder en sån liten hammare eftersom jag är en kvinna, eller när en gobbe ryser till av obehag säger att han blir rädd för mig eftersom jag är så manshaftig, ja även om detta händer och den snara vreden är motiverad och förmodligen de flesta kan förstå att det slinker ur ett "håll käften, gobbjävel" så blir det dåligt.
Det blir dålig stämning, gobben blir JÄVlitt kränkt och jag blir ÄNNU argare och blir så fylld av adrenalin att det börjar smaka bly i truten på mig. Så går gobben därifrån och pratar med sina vänner om den bitchiga kärringen i verkstaden och jag blir kvar i verkstaden, ledsen och less.
JAG. ÄR. OERHÖRT. TRÖTT. PÅ DETTA. ATT BLI. KALLAD GREJER ETC. PGA MITT KÖN. För att inte tala om hur sjukligt ledsamt det är att bli kallad "hora" och "fitta".
Så när jag efter några dagars isolering på grund av pest samt en smärtsam nackspärr stötte på ett fyrverkeri av hora, fitta och luder på sociala medier, sprunget ur min egen innersta krets, DÅ BLEV JAG ARG! JAG BLEV SÅ JÄVLA ARG! JAG BLEV ARG! JÄTTE JÄTTE ARG! OCH LEDSEN, MEST AV ALLT BLEV JAG LEDSEN, OERHÖRT JÄMRA LEDSEN. 
Och sedan fick ilskan rya fritt och det blev det dåligt. Allt blir dåligt och inget blir bättre av ilska, jag blir mer ledsen och mer arg och andra blir arga på mig och sedan kommer nästa släktkalas. Jag känner mig redan utanför som det är. Idag när jag satt och pratade med smeden insåg jag också varför det har varit så förtvivlat viktigt för mig att få ha med mig en pojkvän på släktkalasen, för då vet jag att det i varje fall finns en person där som gillar mig. Sen kom sorgen, såsom den gör vid sådana tillfällen. Den startar i vid bröstet och sprider sig som en bläckfläck genom hela kroppen. Jaha, det är såhär jag känner i nålkorset av mitt medvetande. Inte konstigt att jag tycker att det är jobbigt med släktkalas. Är det jag känner sant i verkligheten? Jag fattar ju att det är både och. Jag är både omtyckt och utanför. Säkert en relativt vanlig känsla hos typ... många. Men det gör inte känslan mindre sann, att den över huvud taget finns där så oförblommerat gör sorgen motiverad.
Idag fick jag en köpp kaffi och en semla av Smeden på ett fik i Hallsberg. "Vad sitter du och ler åt?" frågade Smeden.
Därför att:
1. Har fått semla
2. Har fått kaffe
3. Får åka bil och kolla på grejer
Och det mer existentiella:
4. Jag känner mig omtyckt här
5. Trots att jag är mig själv
Vet inte om jag börjar bli gammal och blödig? Men att få åka bil och stirra på grejer, få fika och bli omtyckt, det tycker jag är en rar ökenblomster i livets kolgruva. "Tacksam 2016" helt enkelt.
Jag står och väljer mellan det och "Svets Supa & Samlag 2016" som motto för detta år.
fredag 5 februari 2016
Döende pga pest. Åhle klar
Följande har hänt. Åhle är klar. Putsad och linoljebränd i flera omgångar. Fästet svetsat efter viss möda (innan jag tänkte lite och hänföll åt en gammal passion - tejp).
På onsdagen hade jag stämt möte med smeden i Wadköping klockan 11. Vaknade och kände mig risig men masade mig iväg och fick nyckel och kontaktuppgifter publicerade på wadköpings hemsida. Detta gjorde mig styv i korken. Detta gjorde så att jag skämdes. Det är ju inte så att jag får pengar för det. Men ändå, där står jag, officiellt listad som smed strax under Smeden själv.
På onsdagen hade jag stämt möte med smeden i Wadköping klockan 11. Vaknade och kände mig risig men masade mig iväg och fick nyckel och kontaktuppgifter publicerade på wadköpings hemsida. Detta gjorde mig styv i korken. Detta gjorde så att jag skämdes. Det är ju inte så att jag får pengar för det. Men ändå, där står jag, officiellt listad som smed strax under Smeden själv.
Sen gick jag hem och blev dyngsjuk.
Det är först nu två dagar senare som jag något har rest mig upp från de döda. Fortfarande sjuk och febrig men frisk nog att maniskt hasa runt i en håglös rumba till tonerna av "Buffalo Stance". Får jag inte komma ut i samhället snart förlorar jag förståndet.
Besväras också av episodisk upproriskhet. Detta är en bekant känsla. Kreverar inombords och vill tatuera in okvädesord över hela kroppen, publicera en massa dynga på sociala medier, klä mig besynnerligt, sluta tvätta mig, skaffa en get, hytta med näven och bjussa mig själv på att vara outhärdligt pretentiös.
Kruxet är ju givetvis att jag, samtidigt som jag utövar alla ovanstående praktiker, också lämpligen ska hållas som en cool typ, avslappnad och intagande. Tänk Zaphod Beeblebrox; "en riktigt häftig snubbe".
Säkerligen ett klassiskt mänskligt dilemma. Man vill vara jävlitt speciell samtidigt som man vill vara accepterad och älskad av alla. Har funderat mycket på detta. Har normaliserat mig själv stegvis under ett antal år. Är tex. ej sjuk i huvudet längre. Heter inte konstiga saker på sociala medier. Har ej dreads, äter kött när det kommer i min väg, och klär mig, om inte håglöst så i vart fall halvdant propert. Är mer socialt anpassad och behöver ej med kraft och skenbar kompetens övertyga människor om att jag är pålitlig längre. Detta spar energi men jag har hela tiden något inom mig som skriker och härjar. Jag skulle gärna vilja veta vad detta beror på. Jag tror nämligen inte att jag bara hyser en rent allmän önskan om att vara speciell. Jag önskar mera att jag skulle slippa att lägga band på mig såsom jag upplever att jag gör nu. Samtidigt som jag självklart är rädd för att hamna alltför utanför.
En arbetshypotes är väl att det är någon slags institutionaliserad kreativitet som kräver att få omsättas. Den mest energieffektiva lösningen är väl att finna någon slags balans, samt hitta andra personer som är mottagliga för ens interna CP. En svårare men mer tillfredsställande väg torde vara att bli odiskutabelt briljant. Vilket nog inte är ett alternativ. Men man kan ju arbeta efter den modellen och försöka landa i någon slags mellanfåra. Det är ju ett socialpsykologiskt faktum att ju högre status man har, desto fler utsvävningar kan man tillåtas ta utan att bli social paria.
"Halvknäpp men begåvad" tror jag kan vara en rimlig nivå för mig. Dags för alvedon. Tjolahopp
måndag 1 februari 2016
Låtsas att detta ej är ett humble brag
Det är inte det fast det är det lite. Eller så är det ett humble brag som mer visar på att jag är generande ineffektiv och planlös som människa och hantverkare. Fast det är inte sant, jag är metodisk och effektiv som hantverkare, som människa däremot är jag svårt anlupen av ovanan att använda ironi för att slippa riskera att jag skulle förhäva mig.
Om man går på de mer primära känslorna skulle detta översatt bli: "ÖJJ KOLLA SÅ IHÄRDIG JAG ÄR OCH SÅ HÅRT JAG ARBETAR YOYOYO KOLLA MINA BICEPS VA KILLEN VILL DU KÄNNA, ÖJJ KILLEN VILL DU KOLLA NÄR JAG ANVÄNDER VINKELSLIPEN, COOLT VA VA VA"
Alternativt: "jag kommer ALDRIG, aldrig, aldrig någonsin få lönsamhet i en verksamhet, bööööl"
Eller: "det här tycker jag är kul att skriva ner så jag skriver ner det"
1. Hitta en relativt stor bit rimligt fyrkantigt järn som Smeden inte verkar ha någon nytta av
2. Borra hål med litet borr.
3. Borra upp hålet med större borr.
4. Spänna fast skruvstycket, borra upp med jättestort borr
5. Kapa av ena sidan av ämnet så att det nu bildar ett U
6. Svetsa på ett handtag
= sänke
7. Slipa ner sänkets kanter i bandslipen så att U:ets "ben" blir lika långa
8. Slipa sänkets kanter med flappy så att det inte är några grader eller vassa kanter.
= färdigt sänke.
* tidsåtgång 45-60 minuter
9. Leta efter ämne. Hitta en rund 20. Värma upp,
10. Borsta av fjäderhammaren, drälla olja i smörjnipplarna
11. Ett första test av sänke på rund 20 i fjäderhammaren. Utvärdera, slutsats = svårt att centrera sänket på runt ämne.
12. Leta efter lämpligt fyrkantsämne. Hittar ej sådant. Tar det tidigare använda rund 20 och smider detta fyrkantigt i fjäderhammare, en bit om ca. 100mm.
13. Testar sänket på det nu fyrkantiga ämnet. Utvärdera, slutsats = lättare att centrera, sänket fungerar bra, dock något snedställt, detta måste kompenseras för vid varje placering av sänket i fjäderhammaren. Tillräckligt material för ändamålet, det sväller ut under sänket på ett tillfredsställande sätt.
14. Smider ut rund 20 till en fyrkant 16, 17 samt riktar detta
15. Går över hela ämnet med sänket i fjäderhammaren. Tuggar tuggummi frenetiskt och är hela tiden extremt fokuserad och vaksam på hur jag håller ämnet och sänket. Är hela tiden nervös på gränsen till rädd för att få hugg och bryta armen eller få nått understäd i ansiktet och dö på studs.
Går över ämnet ett flertal gånger där det behövs. Ämnet måste vara rejält varmt och jag måste arbeta snabbt, det blir inte många slag i hammarn per värmning. Sänket fastnar dessutom efter varje gång och jag måste slå loss det från ämnet.
= ett färdigt ämne, cirka 250 långt, i genomskärning påminnande om symbolen för ohm.
* tidsåtgång 60-90 minuter
16. Stirra på på bilder av ålar. Rita en ål på fläktkåpan.
17. Avgöra vilket håll ålen ska böja sig åt. Sudda ut ålen från fläktkåpan och rita en ny vänd åt andra hållet.
18. Kapa bort det utsvällda materialet där ålen inte har några fenor, runt huvudet och en bit upp på kroppen. Slipa med flappy.
19. Smida huvudet. Göra nosen och försöka få kinden att svälla ut och bli bullig nedåt men inte uppåt. Hålla på med detta lång jävla tid. Stirra på huvudet. Slita sitt hår. Spänna fast i skruvstycke, justera nosen, kyla, slipa ner nosen i bredbandsslipen. Smida mer. Försöka få till kinden. Lyckas inte. Använder till slut ett dorn och dornar ut en kind.
20. Börja böja ålen. Har bestämt mig för att den ska få formen av ett bak och framvänt S.
ÄGNA SIG ÅT DETTA. BÖJA ÅLEN. LITE LITE LITE LITE ÅT GÅNGEN. KAN EJ BÖJA ÅLEN RUNT HORNET EFTERSOM JAG INTE KAN SLÅ NÅGONSTANS FÖR DÅ SKULLE FENORNA PAJA. MÅSTE SPÄNNA FAST ÅLENS "KROPP" I SKRUVSTYCKET OCH BÖJA, DÅ MOSAS INTE FENORNA IHOP.
FÅ KRONISKA STRESSJUKDOMAR, GRÅTA, MISSTRÖSTA, MISSLYCKAS, FÖRSÖKA BÖJA TILLBAKA, MIGRÄN, DEPRESSION, PANIK.
= en rudimentärt formad ål.
*tidsåtgång 20-25 TIMMAR!!!!!
21. Forma ålens stjärt. Klyva till formerna grovt med huggmejsel varmt, sedan slipa med flappy i ca. 60 år.
22. Fila ner stjärten för hand
23. Smida på stjärten
24. Omväxlande flappy, fil och dorn på stjärten i ca. 30 år
25. Omväxlande värma, smida med liten, mjukt rundad hammare samt borsta med stålborste för att försöka jämna till ytan som tagit lite skada av allt jävla böjande fram och tillbaks
26. Tillverka ett dorn att göra ålens fena med. Slipa ner ett ämne trekantigt och sedan för hand fila till spåren i dornet som ska bli fenornas flikar. Testa dornet på överbliven spillbit. Fila lite mer för hand.
27. Stirra på ålen. Måtta med dornet på ålen. Värma ålen, slå ner kroppens kupighet lite så att dornet inte ska halka av. Koncentrera sig så inuti helvitte, dorna ålens fena.
28. HA PANIK FÖR ATT DET EJ BLEV BRA. HELVETE HELVETE HELVETE. VAD SKA JAG GÖRA. SKA JAG FÖRSÖKA SVETSA IGEN MÄRKET? NEJ DET KOMMER ALDRIG ATT BLI BRA. JAG MÅSTE GÖRA NÅGONTING ANNAT FÖR ATT KOMPENSERA UPP MISSTAGET.
29. Stirra på ålen.
30. Dorna mera så att fenan blir distinkt även om den är felplacerad.
31. Dorna ett öga på ålen som motvikt till fenan. Bli lättad av att det fungerar, nu ser det ok ut även om jag inte är nöjd. Ruelse.
32. Slå ut fenan längs med i princip hela ålen med ett dorn gjort av ett vanligt fyrkant 15 med mjukt slipade kanter. Sätter dornet nära ålens kropp och vinklar dornet så att materialet skjuts nedåt och framåt, för att fenan ska bli mer jämntjock och samtidigt få en mer böljande kant. Gör detta extra omsorgsfullt runt stjärten så att övergången mellan kropp och fena ska bli distinkt.
33. Inse att detta har gjort fenan för tunn och därmed vass att ta i. Filar ner den för hand och försöker behålla den böljande formen.
34. Lagar två ställen där fenan har spruckit. Filar rent sprickorna så de antar formen av V med rena kanter. Svetsar sedan igen V:na.
35. Slipar ner svetsfogen lite, men inte överdrivet mycket. Vill ha tillräckligt material till nästa moment.
36. Dornar svetsfogarna med det mjukslipade fyrkant 15-dornet tills fogarna har gått samman med det andra materialet och nu inte syns om man inte tittar noga.
37. Filar små, kvarvarande svetsvalkar för hand.
38. Glödgar, riktar och borstar hela ålen.
= nästan färdig ål.
tidsåtgång 4-5 timmar.
I morgon ska jag justera det allra sista, och sedan försöka utröna vilken ytbehandling som kan vara lämplig. Ska kanske linoljebränna och borsta. Med linoljebränning försvinner de fina detaljer och då menar jag inte "fina" som fina just utan "små". Knorrrrrrr.
Sedan ska jag svetsa på grunkan som sedan skall skruvas fast på pinnen som reglerar spjället och bara hoppas som fanken på att Åhle är hyfsat balanserad och klarar av både liggande och stående ställning utan att tippa över spjället.
Vet inte vad smeder tar per timme? Hör ibland summan "600 + moms" per timme. I sådana fall skulle Åhle kosta ca ..... 21 000 spänn. HAHAHA! Jösses! Gla gubbe på den!
(här förbyts skrattet gradvis till en kraftlös, ihållande gråt)
Om man går på de mer primära känslorna skulle detta översatt bli: "ÖJJ KOLLA SÅ IHÄRDIG JAG ÄR OCH SÅ HÅRT JAG ARBETAR YOYOYO KOLLA MINA BICEPS VA KILLEN VILL DU KÄNNA, ÖJJ KILLEN VILL DU KOLLA NÄR JAG ANVÄNDER VINKELSLIPEN, COOLT VA VA VA"
Alternativt: "jag kommer ALDRIG, aldrig, aldrig någonsin få lönsamhet i en verksamhet, bööööl"
Eller: "det här tycker jag är kul att skriva ner så jag skriver ner det"
ATT SNIDA EN ÅHL.
TET SLEMME HJUR
1. Hitta en relativt stor bit rimligt fyrkantigt järn som Smeden inte verkar ha någon nytta av
2. Borra hål med litet borr.
3. Borra upp hålet med större borr.
4. Spänna fast skruvstycket, borra upp med jättestort borr
5. Kapa av ena sidan av ämnet så att det nu bildar ett U
6. Svetsa på ett handtag
= sänke
7. Slipa ner sänkets kanter i bandslipen så att U:ets "ben" blir lika långa
8. Slipa sänkets kanter med flappy så att det inte är några grader eller vassa kanter.
= färdigt sänke.
* tidsåtgång 45-60 minuter
9. Leta efter ämne. Hitta en rund 20. Värma upp,
10. Borsta av fjäderhammaren, drälla olja i smörjnipplarna
11. Ett första test av sänke på rund 20 i fjäderhammaren. Utvärdera, slutsats = svårt att centrera sänket på runt ämne.
12. Leta efter lämpligt fyrkantsämne. Hittar ej sådant. Tar det tidigare använda rund 20 och smider detta fyrkantigt i fjäderhammare, en bit om ca. 100mm.
13. Testar sänket på det nu fyrkantiga ämnet. Utvärdera, slutsats = lättare att centrera, sänket fungerar bra, dock något snedställt, detta måste kompenseras för vid varje placering av sänket i fjäderhammaren. Tillräckligt material för ändamålet, det sväller ut under sänket på ett tillfredsställande sätt.
14. Smider ut rund 20 till en fyrkant 16, 17 samt riktar detta
15. Går över hela ämnet med sänket i fjäderhammaren. Tuggar tuggummi frenetiskt och är hela tiden extremt fokuserad och vaksam på hur jag håller ämnet och sänket. Är hela tiden nervös på gränsen till rädd för att få hugg och bryta armen eller få nått understäd i ansiktet och dö på studs.
Går över ämnet ett flertal gånger där det behövs. Ämnet måste vara rejält varmt och jag måste arbeta snabbt, det blir inte många slag i hammarn per värmning. Sänket fastnar dessutom efter varje gång och jag måste slå loss det från ämnet.
= ett färdigt ämne, cirka 250 långt, i genomskärning påminnande om symbolen för ohm.
* tidsåtgång 60-90 minuter
16. Stirra på på bilder av ålar. Rita en ål på fläktkåpan.
17. Avgöra vilket håll ålen ska böja sig åt. Sudda ut ålen från fläktkåpan och rita en ny vänd åt andra hållet.
18. Kapa bort det utsvällda materialet där ålen inte har några fenor, runt huvudet och en bit upp på kroppen. Slipa med flappy.
19. Smida huvudet. Göra nosen och försöka få kinden att svälla ut och bli bullig nedåt men inte uppåt. Hålla på med detta lång jävla tid. Stirra på huvudet. Slita sitt hår. Spänna fast i skruvstycke, justera nosen, kyla, slipa ner nosen i bredbandsslipen. Smida mer. Försöka få till kinden. Lyckas inte. Använder till slut ett dorn och dornar ut en kind.
20. Börja böja ålen. Har bestämt mig för att den ska få formen av ett bak och framvänt S.
ÄGNA SIG ÅT DETTA. BÖJA ÅLEN. LITE LITE LITE LITE ÅT GÅNGEN. KAN EJ BÖJA ÅLEN RUNT HORNET EFTERSOM JAG INTE KAN SLÅ NÅGONSTANS FÖR DÅ SKULLE FENORNA PAJA. MÅSTE SPÄNNA FAST ÅLENS "KROPP" I SKRUVSTYCKET OCH BÖJA, DÅ MOSAS INTE FENORNA IHOP.
FÅ KRONISKA STRESSJUKDOMAR, GRÅTA, MISSTRÖSTA, MISSLYCKAS, FÖRSÖKA BÖJA TILLBAKA, MIGRÄN, DEPRESSION, PANIK.
= en rudimentärt formad ål.
*tidsåtgång 20-25 TIMMAR!!!!!
21. Forma ålens stjärt. Klyva till formerna grovt med huggmejsel varmt, sedan slipa med flappy i ca. 60 år.
22. Fila ner stjärten för hand
23. Smida på stjärten
24. Omväxlande flappy, fil och dorn på stjärten i ca. 30 år
25. Omväxlande värma, smida med liten, mjukt rundad hammare samt borsta med stålborste för att försöka jämna till ytan som tagit lite skada av allt jävla böjande fram och tillbaks
26. Tillverka ett dorn att göra ålens fena med. Slipa ner ett ämne trekantigt och sedan för hand fila till spåren i dornet som ska bli fenornas flikar. Testa dornet på överbliven spillbit. Fila lite mer för hand.
27. Stirra på ålen. Måtta med dornet på ålen. Värma ålen, slå ner kroppens kupighet lite så att dornet inte ska halka av. Koncentrera sig så inuti helvitte, dorna ålens fena.
28. HA PANIK FÖR ATT DET EJ BLEV BRA. HELVETE HELVETE HELVETE. VAD SKA JAG GÖRA. SKA JAG FÖRSÖKA SVETSA IGEN MÄRKET? NEJ DET KOMMER ALDRIG ATT BLI BRA. JAG MÅSTE GÖRA NÅGONTING ANNAT FÖR ATT KOMPENSERA UPP MISSTAGET.
29. Stirra på ålen.
30. Dorna mera så att fenan blir distinkt även om den är felplacerad.
31. Dorna ett öga på ålen som motvikt till fenan. Bli lättad av att det fungerar, nu ser det ok ut även om jag inte är nöjd. Ruelse.
32. Slå ut fenan längs med i princip hela ålen med ett dorn gjort av ett vanligt fyrkant 15 med mjukt slipade kanter. Sätter dornet nära ålens kropp och vinklar dornet så att materialet skjuts nedåt och framåt, för att fenan ska bli mer jämntjock och samtidigt få en mer böljande kant. Gör detta extra omsorgsfullt runt stjärten så att övergången mellan kropp och fena ska bli distinkt.
33. Inse att detta har gjort fenan för tunn och därmed vass att ta i. Filar ner den för hand och försöker behålla den böljande formen.
34. Lagar två ställen där fenan har spruckit. Filar rent sprickorna så de antar formen av V med rena kanter. Svetsar sedan igen V:na.
35. Slipar ner svetsfogen lite, men inte överdrivet mycket. Vill ha tillräckligt material till nästa moment.
36. Dornar svetsfogarna med det mjukslipade fyrkant 15-dornet tills fogarna har gått samman med det andra materialet och nu inte syns om man inte tittar noga.
37. Filar små, kvarvarande svetsvalkar för hand.
38. Glödgar, riktar och borstar hela ålen.
= nästan färdig ål.
tidsåtgång 4-5 timmar.
I morgon ska jag justera det allra sista, och sedan försöka utröna vilken ytbehandling som kan vara lämplig. Ska kanske linoljebränna och borsta. Med linoljebränning försvinner de fina detaljer och då menar jag inte "fina" som fina just utan "små". Knorrrrrrr.
Sedan ska jag svetsa på grunkan som sedan skall skruvas fast på pinnen som reglerar spjället och bara hoppas som fanken på att Åhle är hyfsat balanserad och klarar av både liggande och stående ställning utan att tippa över spjället.
Vet inte vad smeder tar per timme? Hör ibland summan "600 + moms" per timme. I sådana fall skulle Åhle kosta ca ..... 21 000 spänn. HAHAHA! Jösses! Gla gubbe på den!
(här förbyts skrattet gradvis till en kraftlös, ihållande gråt)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)