bölande negationer

"Nu får vi göra såhär" sa jag, "eftersom jag håller på att bryta ihop". Ja, visst, nickade de andra. Jag fläktade med händerna mot ansiktet och mumlade "dramatishe" och skämdes lite, men mest upptogs jag av en gigantisk existentiell sorg. Håller fortfarande på att vänja mig vid att jag fungerar så. Det ligger inte någon patologi i det. Och det kommer inte att förändras. Jag vägrar att motivera varför det inte kommer att förändras. När jag börjar motivera så innebär det vanligtvis att jag försöker värja mig för krav som är för stora för mig, och vad jag än säger så kommer mottagaren inte att godta mina argument. 

Det kommer att handla om att jag ska börja jobba heltid, att jag kan hantera situationer, att jag ska ha relationer på det ena eller andra sättet. Att jag ska ha tragglat mig igenom alla år av terapi för att komma ut som frisk på andra sidan och att jag nu ska klara allt.
Men det blir alltså ett nej på det. 

Det blir nej. 

Nej. Jag säger nej, förra året sa jag ja, i år säger jag nej. 

På terapin är det något av en försiktig dans. Ska man skära upp en apelsin till fikapausen får man be en av de anställda att låsa upp lådan med knivarna. Och man måste alltid fråga innan man klappar någon på armen eller kramas. Idag stod jag och grät medan en av mina färdighetstränare kopierade upp papper åt mig. Jag har en svår uppgift framför mig, den kräver papper med diagram, staplar och beteendebeskrivningar. Den andra färdighetstränaren stod bredvid mig och sa att hon skulle vilja krama mig men inte visste om jag ville. Jag ville ha en kram, jag grät på hennes kofta. Hon sa att de tyckte mycket om mig och att jag var modig. 

Jag är modig, det var så det fick bli eftersom alternativet var väldigt, väldigt dåligt. Jag har gett mig i kast med mitt inre på samma sätt som jag har gett mig i kast med smidet, nämligen hårt arbete från morgon till kväll i många år. Jag har skaffat mig all empiri jag behöver för att på goda grunder kunna säga nej till precis vad som helst. 

Säger dock ja till psykotiskt glada fötter, särskilt när huvudänden är höljd i mörker.