ja, stressad som vanligt, nästan ryggskott som vanligt, glad typ, fast förkyld.... Och stressad, men har inte längre ont i magen vilket jag tycker är ett plus, har tankar om att jag borde skaffa mig en hobby men å andra sidan tror jag inte att jag skulle överleva det

Tills den nionde Juni måste följande ske:

1. Smida åtminstone tre klassiska smidesljusstakar
2. Smida åtminstone fyra, fem kvinnoknivar
3. Smida åtminstone tre bockhornskrokar
4. Smida åtminstone fem, sex sju enkla krokar

5. Bränna av owatrolen på samtliga maneter och anemoner
6. Måla samtliga med humbrol, rosa för maneterna, marinblå för anemon

7. Ja, just det, smida en sjöstjärna, måla den med metallic röd humbrol

8. Lämna in färdiga maneter, anemoner och stjöstjärna till Wadköpingstipendiet.

9. Göra fina lappar till produkterna under punkt 1-4

Ps. Hur FAN får man text på bägge sidor om ett papper, på samma ställe och i korrekt höjd? Jajajajajajajaja vet att man får vända på pappret i skrivaren och greja, men hur gör man detta? Utan att gå under av otålighet och stress? En person erbjöd sin hjälp, men jag tackade nej pga. denna person har hjälpt mig mycket och saken jag skulle smida till honom som tack har jag inte hunnit med! Uuuuuaaamejjjjennnn....Så jag skämdes över att jag inte gjort det och sa nej, uhuhhhuhu.


10. Åka ner och leverera sakerna till butiken. Eftersom jag ska sälja på komission så är detta i nuläget till 270% en förlustaffär inberäknat material, bensin, utvecklandet av tennisarmbåge samt ryggskott. Detta innebär en resa på 80 mil tur och retur, och den här gamla tanten har redan nån ischiaskänning i högra höften pga. företog mig ungefär samma resa, i söndags!!!

11. Träffa arbetsförmedlare

12. Nån slags avslutning för färdighetsträningen där jag vill smida något litet till de jag känt längst där

13. Umgås ordentligt med diverse familjemedlemmar

14. Hälsa på i Grängesberg

15. Byta till sommardäck (JA!!!!! JAG KÖR MED VINTERDÄCK FORTFARANDE!!! HVARFOR???? STRESSAD OCH FATTIG!!!!! HAR EJ RÅD MED NYA SOMMARDÄCK. DE JAG HAR ÄR JÄTTEDÅLIGA OCH HELA BILDEN DRAR KRAFTIGT ÅT HÖGER. MEN JAG MÅSTE HA BILEN FÖR JAG MÅSTE LÄMNA AV MINA VAROR SÅ ATT JAG KANSKE, KANSKE HAR RÅD MED SOMMARDÄCK NÅGON GÅNG I JULI-AUGUSTI)



16. Skissa ett räcke till morbror. Men detta måste vänta. Det måste skjutas upp till efter den 9:onde.





17. Äta middag hos Limbo om två timmar DRICKA JÄTTEMYCKET AV ALLT ÄTA GODIS

MVH!!!!!!!!! STRESSAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!








Men se så fina saker jag har gjort.


Ps. Min hemläxa från färdighetsträningen är att öva på följande färdigheter:

1. Be om hjälp
2. Säg nej

Väldigt bra tajming för bägge.

klänningar, sånt, gubbjävlar

Trädgårdsdag i söndags, jag smidde i klänning, gubbar gaggade om det vanliga, 

Gubben: "Inte så vanligt med kvinnliga smeder!"
Jag: "Tja, vi var på smedträff häromveckan och då var det om inte 50/50 så åtminstone 40-60."
Gubben stirrar på min klänning. 
"Ja, man tänker ju att en smed ska vara en svettig karl som jobbar med bar överkropp" 
"Jahaja"
"Såatt det är ju det jag står och väntar på nu"

Då känner man sig inte så fin i sin klänning längre. Men jag var fin, klänningen var fin och jag lyckades med att inte elda upp den. 

Det blir en konflikt mellan att vara tjej och tjusig i klänningar och att vara en skicklig smed. På vissa sätt måste man välja, antingen vara en "tjejsmed" i klänning, eller en smed i trasiga kläder eller arbetsbyxor. Jag vill vara en skicklig och snygg smed i klänning, så gott jag kan. 

Jag vill också slippa äckliga gubbar. "De dör snart" brukar smeden säga. 

lubrex no. 22

Jag var ledsen och arg, då fick jag en present av Smeden som tröst och uppmuntran. Jag älskar den. I övrigt har jag haft en dag som var sämst, precis som gårdagen var sämst. 

Men jag har mycket gott hopp om att det snart ska bli bättre, att tex få en uppmuntrande present när man är ledsen tyder på att livet ändå har sina klara poänger. Så kunde jag ringa min ömma moder och gasta och rya och sedan ändå få snälla sms av henne senare på eftermiddagen. Och på kvällen hörde ett skyggt och mystiskt väsen från Karlstad av sig och berättade att han hade köpt en bok åt mig. 
Ja just det, vi grillade korv till lunch också, tillsammans med Båtbyggarn och en man som heter Ove. Vi satt ute i solskenet alla fyra. Det var underbart. Ja, det kommer nog att ordna sig det här. 

bölande negationer

"Nu får vi göra såhär" sa jag, "eftersom jag håller på att bryta ihop". Ja, visst, nickade de andra. Jag fläktade med händerna mot ansiktet och mumlade "dramatishe" och skämdes lite, men mest upptogs jag av en gigantisk existentiell sorg. Håller fortfarande på att vänja mig vid att jag fungerar så. Det ligger inte någon patologi i det. Och det kommer inte att förändras. Jag vägrar att motivera varför det inte kommer att förändras. När jag börjar motivera så innebär det vanligtvis att jag försöker värja mig för krav som är för stora för mig, och vad jag än säger så kommer mottagaren inte att godta mina argument. 

Det kommer att handla om att jag ska börja jobba heltid, att jag kan hantera situationer, att jag ska ha relationer på det ena eller andra sättet. Att jag ska ha tragglat mig igenom alla år av terapi för att komma ut som frisk på andra sidan och att jag nu ska klara allt.
Men det blir alltså ett nej på det. 

Det blir nej. 

Nej. Jag säger nej, förra året sa jag ja, i år säger jag nej. 

På terapin är det något av en försiktig dans. Ska man skära upp en apelsin till fikapausen får man be en av de anställda att låsa upp lådan med knivarna. Och man måste alltid fråga innan man klappar någon på armen eller kramas. Idag stod jag och grät medan en av mina färdighetstränare kopierade upp papper åt mig. Jag har en svår uppgift framför mig, den kräver papper med diagram, staplar och beteendebeskrivningar. Den andra färdighetstränaren stod bredvid mig och sa att hon skulle vilja krama mig men inte visste om jag ville. Jag ville ha en kram, jag grät på hennes kofta. Hon sa att de tyckte mycket om mig och att jag var modig. 

Jag är modig, det var så det fick bli eftersom alternativet var väldigt, väldigt dåligt. Jag har gett mig i kast med mitt inre på samma sätt som jag har gett mig i kast med smidet, nämligen hårt arbete från morgon till kväll i många år. Jag har skaffat mig all empiri jag behöver för att på goda grunder kunna säga nej till precis vad som helst. 

Säger dock ja till psykotiskt glada fötter, särskilt när huvudänden är höljd i mörker. 

Får svetsa ställ, fniss

Vi bar in ett materialställ som stått ute. Det hade säckat ihop lite så Smeden kapade ur små tårtbitar ur det och så värmde hon med gas och så drog vi det rätt igen.

Har gått och sneglat på det och tänkt att jag ville svetsa ihop det igen. Men vågade inte anmäla mig som frivillig, tänkte att smeden ville göra det. Det ska ju bära mycket vikt.
Men så ringde hon på morgonen och sa att jag kunde görat. FNISS! Inte ska väl jag?! Tihi!

Fixa kilar i tårtbitarna.

Svetsa
Är fortfarande en nybörjare och tycker det är så coooohhhlt med svets. Mvh/tönt

Slipa och fånga upp lopporna med mig själv så de inte skulle hamna i grejerna bakom. Har på mig ansiktsmask pga stället luktade zink, en fullständigt vidrig lukt och säkert hälsofarlig.

Somna med svetsbränna. Och lite mindre hår pga svetsloppor innanför hjälmen.

Godnatt!

hippa och efternamn

Håhej!

Jag bjuder på tårtdiagram! 

Tack för alla svar. Femtio stycken blev det, tio stycken till och det hade räckt som underlag till en B-uppsats i kvantitativ psykologi. Jag är mycket nöjd. Och tillfreds med utgången. Nu ska jag skicka in papper till vilken myndighet det nu var. Folkhetsmyndigheten. 

Har tjatat på alla mina sociala medier men en gång till dårå: att 60.5% vill ha undermålig vätska och äckliga kex! SÅ GLATT!

För övrigt har jag hållt i en möhippa idag. Jag var så nervös att jag nästan kreverade innan men när de väl kom och jag pratat med dem en kort stund så blev jag helt avslappnad. Jag behärskade situationen och hade kontroll över förloppet. Alla hade trevligt och vi blev klara i tid, bruden var duktigt på att smida. Jag kan ärligt säga att det inte hade kunnat gå bättre. 

Det hade i och för sig kunnat vara bättre väder - fyra grader varmt ute och kanske sex grader varmt i smedjan om man inte stod precis vid härden.

Det enda jag inte hade kontroll över var när bruden blev trött ungefär en timme in. Då blev jag nervös igen. Lärde mig en viktig läxa, nästa gång ska jag nog börja samarbeta med dem när det är dags att böja skänklarna till hjärtats rundade övre del. När vi började samarbeta fick hon ny energi och det verkade som om de andra tyckte det var roligare att se på också. 

Jag är väldigt nöjd, och stolt över hur bra det blev. Att behärska smidet och smedjan gjorde mig till en bra lärare. Ja, och så mina 300 högskolepoäng i psykologi och socialpsykologi också. 

FNISSSSS!!!!!!! 

Efteråt var jag fullständigt urlakad. Stapplade hem, drog ner rullgardinerna och kollade på Going Postal och väntade samtidigt otåligt på att Fraggmannen skulle göra sina drag i wordfeud. 

Nu ska jag nog snart gå och lägga mig.
I morgon ska jag jobba i Wadköping igen, men ingen möhippa. Med andra ord, piece of cake. 

Peppar peppar.

En av smidets stora frågor

"Ser det här ut som en penis?" 

Har man väl börjat fundera på det så är det i allmänhet kört.

Nöjd med färgen hur som helst. 

Sedan något helt annat: skruv och spik i ett skåp i en källare, helt orört sedan 40-talet. 

Skillnaden mellan hantverk och inte hantverk. Till min husrenoverande tyska kund. 

Jag har inte shanserat. Jangserat. Schangserat. Sjenserat. Shangserat.

Bevis 1. Fullt funktionsdugliga kängor (så länge man ej går i vattenpölar med vänster fot). 

Bevis 2. Tröja som helt bevisligen håller ihop (även om man ej ska lägga något i fickorna).

Bevis 3. En väska som kan innehålla saker (om man håller den i 100% rätt läge)

Bevis 4. En jacka man kan ha på sig (om man inte har något emot en snålblåst kring bilringen).

Annars har jag smidit på ett ankare idag. Samt med spänning hållt koll på min efternamnsundersökning!!! Så jämra glatt att folk svarar! 

Jag envisades med att göra den i ett stycke, så det blev mycket kapande och klyvande. Glatt då när man kan utnyttja borrhålen och klyvningen för att få fram mycket av den form man önskar "på köpet" eller vad man ska säga. I morgon ska jag göra klart det, blir rätt mycket gnoende med filen. Men ändå kul, gillar den fläskiga, svängiga nedre delen på ankaret. En form som gör mig glad! 

Behöver er hjälp

Hallå! Hade en skitrolig helg i Trollhättan. Men jag kan inte avhandla den pga. huvudet fullt av pollen.

Men jag behöver hjälp. Hjälp mig genom att fylla i det här formuläret:

Ska jag byta efternamn eller inte?

Och sprid det. Min framtida karriär står förmodligen på spel.