Igår blev jag klar med solens kropp, det gick bra tycker jag. Trots att det var en flack kurva vi talar om. Fast en ganska komprimerad sådan.
Det var nästan det sista smidesmomentet. Nu är det så gott som bara svets och slip kvar. Det kan gå. Sedan kommen inprovningen. Den kan gå hur som helst. Men tänk om det sitter bra. Då ska jag fira på något sätt. Kanske köpa mig något fint. Nej, just det, jag blir utförsäkrad snart. Ok. Då kan jag iaf kosta på mig att låta förkylningen som jag med våld, panik och stresshormoner har hållit stången att slutligen få brisera. Nej, nej, jag ska inte vara sån, det är så jobbigt att vara nära människor som är sådana. Om räcket sitter bra vid inprovningen, då ska jag köpa praliner till mig själv.
Och sitter det bra även vid monteringen, då ska jag ge mig själv en rask klapp på axeln. Om det sitter bra, och SER bra ut, då ska jag ...... få ta ledigt. En hel vecka. Får då också jäsa av oförblommerad stolthet närhelst jag vill. Ta sovmorgnar. Sköta min personliga hygien. Kanske laga mat. Sån skit.
Vi ska göra en skulptur tillsammans. Det blev så att vi valde att bygga på min idé, och min skiss. Jag är nollställd och bortkopplad mentalt nu så jag kände inget särskilt för detta. Men någonstans glöder ett gryn av stolthet. Det ska hur som helst bli spännande att se hur det blir.
Nedan modell i hönsnät.
