Böjelser

Köpte ett symbollexikon som jag sedermera gröpte ur och fyllde med choklad. En juleskänk åt båtbyggarn. Försökte gröpa ur den försiktigt, ville kunna använda de små bilderna till olika ändamål, tex smällkarameller jag traditionsenligt skapar i grupp på DBT-enheten under våra julavslutningar.
När jag gick igenom symbollexikonets inkråm i jakt på fina bilder så hittade jag en mängd små och halvt besynnerliga ..... kopparsnitt... som säkert heter något särskilt. De måste tillhöra någon slags genre. Kanske genren "GAH-LEN". Upphovsmannen Boschius verkar ha gjort rent obskyra mängder av de små bilderna, som verkar vara rebusar, med förnumstiga budskap.
Den här texten tycks betyda något i stil med "vågorna kan tumla runt med mig men de anfräter mig icke".
Antar att det förädlats till "I bend but I do not break". Vilket är fallet med järn.

Men vad gör säckpiporna där? Och hammarna ser mest ut som en stenhuggares verktyg.
Fint ändå, Boschius. Önskar så att jag visste mer om honom och hans konst. Han finns ej att finna på nätet i någon större utsträckning. Müsterich.

Vahettere.... Volontär

Ska kulturen finansiera sig själv? Dvs ska man stå gratis och smida för turister?

Jag vet inte. Kanske inte om turisterna är gamla tröttsamma ök till gubbar som försöker berätta för mig att jag håller hammaren fel. Han försökte bryta sig in mellan städen, kolhinken och vattenhinken som står uppställda som en barriär och ta hammaren ifrån mig.
"NEJ." sa jag högt och tornade upp mig över honom.

Rör du så dör du. Tor nummer nio finns i miljontals ex världen över. De serieproduceras i Kina nu för tiden. Men just den här är min Tor nummer nio. Förrförra sommaren hade jag med mig den överallt, med mig hem och med på resor. Jag var förtvivlad och grät, i Vansbro, på Trädgårdsgatan, i Värmland och i stora delar av södra Sverige. Jag tryckte den kalla banen mot kinderna och tårarna anfrätte mitt ansikte och mina glasögon men Tor, han är härdad. Och rostfri.

Gubben stelnade till och höll käften. Hans kompis skämdes för honom.
Sålde inte en enda pinal på hela dan.

På kvällen gick vi på konsert och jag lade koncepterna åt sidan till förmån för att klättra i byggställningar med smen.

Ibland händer något annat

Ibland lyckas man inte alls med att centrera klyvningen. Ibland går det att rädda upp men är materialet för ojämnt fördelat går det åt helvitti exponentiellt. Man framhärdar ändå. Den blev väl inte helt värdelös, men tillslut högg jag av han och började om från början.

Plötsligt händer det

Lyckas klyva ämnet exakt på mitten, vilket i sin tur är en bra förutsättning för att få till en fin rund form. Med fina, regelbundna väggar. Detta i sin tur gör det enklare att platta till rundeln på toppen och få allt att bli symmetrisk. När jag var klar med denna fylldes mitt garnityr av en äckligt självgod känsla av perfektighet!

Sen fylldes jag av vanmakt och hat inför min undermåliga telefon och dess värdelösa kamera, men nåja, dessa två känslor tog ut varann så jag hamnade i neutralläge. Sen drack jag kaffe.

Blomster

En hjuleskänk till en florist. Hade haft kronbladen liggandes en längre period. Skaftet är nog en del av ett gammalt vinställ? Det hela är ihopfogat på så vis att jag filade ner skaftet till en tapp med diametern 5. Sedan borrade jag motsvarande i kronbladen. Spände fast skaftet i skruvstycket och värmde tappen med gas.
Idag var nog första gången jag använde gasen utan att vara rädd. Noterade detta vederbörligt.
Tappen är ju liten så den blir varm snabbt men kallnar också snabbt. Så man måste vara snabb, värma tappen och sen på med kronbladen, se till att alla tre ligger rätt och sedan slå ner tappen med kulhammare så den väller ut och låser de tre plåtskivorna. De måste bli orubbligt fast annars blir man extremt uppretad och missnöjd.
Men tappen svalnar som sagt fort och där står man med en låga av brinnande acetylen och syrgas i ena handen och fippla med kronblad och hammare med andra handen. Plus är stel och liksom .... spattig.... efter allt kallhamrande. Slog för hårt så skaftet böjde sig och kronbladen satt löst. Men jag lyckades få rätsida på blomstret och det passerade min interna granskningsbyrå.

Den första blomman jag gjorde hade två lager plåt och den gav jag bort till en psykolog som förlorade sin syster och samma månad fick beskedet att hennes pappa låg för döden. Hade suttit och gråtit hos henne många gånger, men när jag gav henne blomman så var det hon som grät. Jag tror hon tog med den och visade för sin pappa innan han dog.

Inget till spillo

Ja, här ser vi prov på optimal .... utnyttnjingingng... av material. Mycket trött. Men tillfreds över att inget behövde slängas på den här biten tillplattad fyrkant tio. Denna snålhet/resursoptimering har fört med sig att jag ätit en hel del dålig mat genom åren. Har ej råd att slänga mat, ej heller järn va.
På samma sätt har man ej råd att INTE köpa 6 m fyrkant tio när det råkar vara billigt pga felkapat. Egentligt vill man ha rund 10. Men nu får man det att funka med fyrkant. Har ej råd att INTE köpa 1kg ekologiskt smör för 20 spänn mä kort datum.
Egentligen ville jag ha kvällsmat, soppa kanske, knäckebröd, sallad. Men nu har universum erbjudit smör och ja, då får vi. Vet inte. Gå och lägga oss.

Joddla Öl-öppnare

Gjort på sistone.
Julmarknad. Släggat åt Smeden inför publik. Gick bra till ca 97%. Resterande 3% anmärktes njutningsfullt av en gammal ärkesmed: "den som missar får städa, hehe he".

Gillar denna smed mycket, han är sympatisk och skicklig. Han talar dessutom svenska med en mild och mjuk finländsk brytning. Blev nervös när han stod och tittade på mig när jag smidde ölöppnaren nedan. "Du, jag måste fråga. Det är ett moment av din teknik jag är nyfiken på"
Skrekk!! "Ja?" svarade jag.
"När du upprepade gånger låter ditt ämne fara i marken, vad hoppas du uppnå med det?"

Ja, ha. ha. ha.
!!!

Annars. Byggt grejer med Tusenfot samt besökt det ständigt föränderliga swecox.